Att leva med oro

...bakterierna alltså.


Jag har så ont i benen att jag vill gråta. Vet inte vart jag ska ta vägen med dem, kan man hugga av dem? Det känns precis som växtvärkssmärta fast mycket mer smärtsamt. Det är samma typ av molande smärta, jag undrar om det är i musklerna, skelettet eller nerverna jag har ont, det är lite svårt att avgöra, men det känns ju som muskelsmärta. Från tårna upp till rumpan smärtar det. Får jag skrika? AAA!
Och hjälp vad mina muskler rycker! Det blir värre och värre, nu kan jag inte längre sitta ner utan att det en gång var tionde sekund rycker någonstans, och tyvärr överdriver jag inte. 
Konstigt nog så rycker det inte när jag går och står, men så fort jag sitter eller ligger så börjas det. Mest rycker det i benen, och i vänster tumme, men sedan rycker det lite varstans, ansiktet, magen, armarna, rumpan... ja, till och med rumphålet börjar dansa ibland! Haha, ja, det känns helgalet kan jag tala om. 

Ja, just nu sitter jag med en bekymrad rynka i pannan, för jag förstår inte varför muskelryckningarna blir värre när jag får behandling nu och allt annat blir bättre. Okej, muskelvärken ("växtvärken") kommer och går också, och tyvärr har jag de senaste två veckorna fått känningar av hjärtat igen. Det som har varit SÅ bra! Från att ha slagit HELT kaos i höstas innan jag började med behandlingen så har det slagit helt normalt sedan jag började, jag har inte känt av det alls, förens nu nyligen. Varför? Är det för att jag har gått på "för låg dos" ett tag nu kanske? Hoppas inte det, för i så fall har jag gett de där små inkrektarna ett litet försprång och övertag, bara de inte har lärt sig att känna igen sin mäktiga fiende - min kära vän antibiotikan. 
Jag har gått på "bara" en antibiotika (Skid, och så fortsätter jag såklart med probiotikan, artemisian och d-vitamin) nu några veckor tillbaka så att min kropp och psyke skulle få lugna ner sig lite, för jag fick allergisk reaktion på den intrevenösa antibiotikan och jag blev verkligen helt upp och ner efter den där flagyltabletten, den tog hår på psyket (som biverkning och för att jag fick ångest över att jag mådde så hemskt illa av den). Min läkare har sagt att det skulle vara läge att börja med en till antibiotika nu, men jag vill liksom skjuta upp det, orkar inte stressa upp mig så mycket igen över en ny medicin och allt vad det innebär, det rullar på bra med den här medicinen (rutinmässigt alltså), den är lagom storlek och går snabbt att svälja och jag vet vilka biverkningar jag får av den (dvs inga längre, men i början fick jag ju en väldans yrsel, så att jag var tvungen att gå och hålla mig i väggarna). Men kroppen börjar nog säga ifrån, den behöver hjälp i kriget mot inkräktarna. Då får mitt psyke knipa mun och vara så snäll och samarbeta. Punkt slut.
...men jag vill ändå försöka vänta till efter tentan i alla fall, annars kommer jag verkligen inte kunna koncentrera mig alls på plugget. Hoppas det inte är för lång tid att vänta. 

Kanske är det på grund av att bakterierna börjar få övertaget igen som jag har blivit så stel i ryggen och nacken igen också? Jag har tänkt att det har varit för att jag sovit på något konstigt sätt kanske, men det slog mig nu att jag innan jag började behandlingen var väldigt stel och hade ont i ryggen och nacken - och då huvudet - hela tiden. Tänk vad snabbt man glömmer när man inte längre lider av problemen...

Jahapp, ingenting blir bättre om man inte sover, så nu är det dags att gå och lägga mig. I morgon blir det en pluggdag!

Ja just det, jag var hos neurologen förra veckan och jag ska få komma tillbaka och göra ett EMG (elektromyografi, en undersökning av musklerna) och någon nervundersökning, kommer inte ihåg vad den hette, för att se ifall jag har skador på nerverna som gör att de rycker, förstod jag det som. Antagligen kommer det inte att visa någonting eftersom borrelian har en tendens att vara väldigt osynlig i alla undersökningar. Nej, jag är inte sugen på att leka kurragömma, men bryr sig bakterierna? Tydligen inte.