Olycklig kärlek

 

Bara att se ditt namn gör mig svag

Jag vill ge dig mina andetag

Du har hittat min akilleshäl

Du ockuperar hela min själ

 

Att du ska älska mig är vad jag vill

Jag kan vänta för evigt och lite till

Men kanske måste jag snart förstå

Att det aldrig kommer bli vi två …

 

Skriven av mig den 12 januari 2014

 


Kärlekspirr

 

Det dansar i mig

Glada skutt

Snurriga virvlar

Så att jag spricker

 

Jag kan inte låta bli

Att le

Att se

Vackerhet

 

Jag målar världen

Med mina känslor

Spelar en melodi

Från drömmarnas land


Här vill jag vara

För alltid, för evigt

Fast tillsammans med dig

 

 

Skriven av mig, den 25 april 2013

 


Kraschlandning


Ett älskande par

Hjärtan slår i takt

Själar möts

På ett djupare plan

 

Löften ges

Om evig kärlek

Glitter och glamour

En vandring på rosenblad

 

Plötsligt spricker bubblan

Kraschlandning

I det som kallas

Livet

 

 

Skriven av mig, juli 2011




Herr Ångest och jag

 

Herr Ångest och jag

Omslingrade

Skamligt, skadligt

Ofrivilligt

Du har mig i ett järngrepp

Sliter, river, drar

Det gör ont och skaver

Jag går sönder

 

Bara en dag

Eller två

Utan dig

Det vore underbart

 

Varför håller du så hårt?

Varför stannar jag kvar?

Varför är det såhär?

Varför finns alla frågor, utan svar?






Skriven av mig, den 2 februari 2012


Fånge i min kropp

Jag har varit hemma hos mamma i helgen, en kompis hängde med och vi orkade oss ut på stan och shoppade. Det var väldigt trevligt och piggade upp mig! 
Jag måste samla kraft för att orka fortsätta skriva om allt som hänt - det snurrar fortfarande uppe i hjärnkontoret efter de senaste veckorna - så ni får en dikt så länge :)

 

Jag är en fånge i min kropp

Jag vill fly, bort

Men det går inte

Jag är fast.

 

Hur långt jag än springer

Så finns det där, kvar

För att plåga mig

Det spelar ingen roll

Hur långt bort jag flyr

Vi är fångar i samma fängelse

Jag och mina känslor

 

 

Skriven av mig december 2010


Ögon som ser livet


Blickar som möts

Ögon som talar

Säger mer än tusen ord

Utsända koder öppna för svar

 

En vindpust på hösten

Och vingar som blåser bort

Tappade flygförmågor

Och allting har blivigt grått

 

För man kan inte flyga utan vingar

Och inte tala ögonens språk utan att se

Man kan inte glädjas om allt har brustit

Utan att limma och laga, färglägga livet på nytt

 

Inget kan göras ogjort

Och inget blir som förr

Men för den som inte blundar

Uppenbaras snart en olåst dörr

 

 

Skriven av mig, April 2007, (med lite modifiering nu hehe).

 

 


Musik för själen


Musik för själen
Är när du viskar
Vackra ord
Till mig

Ögongodis
Är då jag
Får se
Dig le

Underbart
Är när du
kallar mig
"din"

 

 

Skriven av mig januari 2010

 

 


Min spegelbild


Jag kollar mig i spegeln
jag ser en spegelbild
som härmar mig precis.
Jag ser spegelbilden gråta
ser den skratta och le.
Jag vet att det är jag
men det känns bara som en yta
för spegeln visar bara mina uttryck
inte det jag tänker
eller känner långt där inne.
Den visar mina tårar
som sakta trillar ner
men den visar inte mitt hjärta
som kämpar dag och natt
och ibland gråter, blodröda tårar
som sprids i min kropp
likt ett gift som får mina tårar att trilla igen
får mig att förtvivlat ropa på hjälp.
Men även om hjälpen kommer
så bildas det ett sår i hjärtat
som måste sys igen
och efterlämnar stygn
ett ärr, som inte syns utanpå
som inte syns när min spegelbild skrattar och är glad
men som ibland rivs upp, och får mina gifttårar att sprida sig.

Ibland bildas det ett nytt sår
som skaver och svider
men inte blir läkt.
Visst, det försvinner från ytan
men finns alltid kvar där inom mig
finns alltid kvar, och riskerar att rivas upp.

Det visar inte du,
min kära spegelbild.
Du visar mitt yttre
som ler så snällt och fint
men inte mitt hjärta
som är fullt av hål och sår
som skaver och gör ont.
Visst är de ihopsydda
men det finns alltid märken kvar
som påminner mig
om det som hänt.


Skriven av mig, augusti 2006?

Min vän, för alltid


Det går inte en dag

Utan att jag känner

Inte en dag

Utan en tanke

 

Jag vill tillbaka

Till hur det var

Till det förgångna

Förfluten tid

 

När allt var lätt

När du fanns där

 

Jag saknar din värme

Saknar din själ

En riktig vän

Att lita på

 

Vart tog du vägen?

min vän, för alltid

 

Skriven av mig oktober 2008

 

 


Kärleksvibbar


Två läppar som möts
känslor som blandas
i en röra av glädje och värme

Glittrande ögon som stoppar tiden
får allt annat att bli ovikligt
som liksom hypnotiserar varandra

Händer som nuddar
en blixtrande stöt
får det att pirra och kittla i magen

Det känns överallt
när kärleken lämnar spår
både i kroppen och själen

 

 

Skriven av mig för några år(?) sedan - vissa har jag inte datum på, synd (gjorde om den här lite nu).



Livets gång


Det är tomt

inom mig

Ska jag skratta

eller gråta

Det finns ingenting

som jag kan göra

för allt känns bara fel

 

Det skall inte vara såhär

så orättvist, så svårt

 

Det skall inte vara så

att vissa får stanna

och vissa får gå

 

Och det värsta är

att jag inte kan göra någonting

mer än att stå och se på

den hemska orättvisa

som kallas livets gång

 

 

Skriven av mig december 2010



Flykt från verkligheten

Ni får en dikt så länge eftersom jag just nu ligger nerbäddad i sängen med världens hemskaste mensvärk (och är såklart rädd att jag ska börja må illa eller något. Än så länge har jag "bara" sprängande huvudvärk och är helt yr/matt/febrig i hela kroppen) och ska försöka kämpa mig iväg till en middag hos några vänner alldeles strax (där jag antagligen kommer vara hela kvällen, trevligt, men inte lika trevligt när man mår såhär...). Ja just nu önskar jag att jag kunde fly verkligheten för ett tag, få lite psykisk - och fysisk - vila.



Det var en sån där dag

då tiden ville stanna

men det ville inte jag

 

Det kändes bara inte rätt

när allting kom omkring

så var jag aldrig där

 

Jag svävade bortåt

på små moln ovanför

försökte nog fly

 

Ville inte se

ville inte höra

orkade inte mer

 

Men det går inte

att inte höra

eller inte se

 

Inte när verkligheten

kommer ikapp

tillslut

 

Skriven av mig mars 2008

 




Jag orkar inte mer


Jag orkar inte mer

Jag skriker

Jag flyr

Men jag orkar inte mer

 

Mina känslor svämmar över

Tårar trillar ner

Jag orkar inte vandra själv

Ensam i mörkret

Jag orkar inte se, höra eller le

Det är så mycket jag inte orkar

Så att jag inte orkar mer

 

Jag skriker att jag inte orkar mer

Men ingen hör

Ljudet försvinner sakta ut i natten

Och kvar står jag

Ensam och rädd

För framtiden...

Skriven av mig, januari 2005 (hjälp vad längesedan, sex år! Då var jag alltså 13 närjag skrev den här)

 

 


Trötthet


Haha, jag hade tänkt skriva ett långt inlägg nu ikväll, men jag kom hem så sent så ni får det i morgon när jag åtminstone ser vad jag skriver. Så länge får ni en dikt som beskriver väldigt bra hur jag känner nu.



Sådär trött som aldrig förr

Så att ögonlocken vill falla ner

Gravitationskraften drar i dem

Och hela jag vill falla, nu

 

Trött in i minsta ven och kärl

Så att hjärnan inte kan tänka klart

Ser knappt vart jag går

Snart trillar jag ihop, nu

 

Långsamma andetag

Ett suddigt ljussken, plötsligt

Ett mörker som omsluter mig

Och en värld som försvinner, nu...



Skriven av mig januari 2008


Stjärnor är som vänner


Jag tror att stjärnorna har somnat

Fallit sakta ner

I en dvala lång som intet

för att aldrig vakna mer

 

Stjärnor är som vänner, man ser dem inte alltid

men de finns alltid där för en

Men nu har vännerna fallit, tagit en evig vila

ja så kändes det för mig, när alla bara svek

 

Skriven av mig September 2005.

 

 


Får jag gråta


Får jag gråta
får jag visa mig svag
eller går du då

Får jag gråta
mot din axel
även om den blir blöt

Får jag gråta
som ett litet barn
det behövs ibland

Får jag gråta
för att du är här
och jag älskar dig

Får jag gråta
när du går
jag saknar ju dig

Får jag gråta
för att du tycker
att jag gråter för mycket?



Skriven av mig Januari 2007



Stå ut


Jag har så mycket att fixa med nu så jag orkar inte riktigt skriva, så här kommeren dikt jag hittade.



Jag orkar inte ens gråta

Det gör för ont

Jag vill gråta

Men får inte

 

Kämpa bara lite till

Så blir det bra

Tillslut

Stå ut



Skriven av mig december 2008


Livet har sin gång

En dikt till minne av min kära morbror.


Det är någonting jag inte förstår

En gåta utan svar

Olöst, ett mysterium

Allting är som förr

Men ingenting är sig likt

Livet rullar vidare

Även om livet har slutat

För vissa

Frusna

Fast i tiden

De stannade

När alla andra gick vidare


Det är någonting jag inte förstår

Att du inte finns kvar

Varför?

 

 

Skriven av mig dec 2010


Saknad vänskap


Det går inte en dag

Utan att jag känner

Inte en dag

Utan en tanke

 

Jag vill tillbaka

Till hur det var

Till det förgångna

Förfluten tid

 

När allt var lätt

När du fanns där

 

Jag saknar din värme

Saknar din själ

En riktig vän

Att lita på

 

Vart tog du vägen?

min vän, för alltid

 

Skriven av mig oktober 2008

 

 


en kamp för livet


Jag klamrar mig fast vid hoppet

Håller huvudet över vattenytan

För att jag inte ska kvävas

 

Snälla, kan ingen tänka åt mig

Låta sina hjärtslag bli mina

Och blåsa nytt liv i mina lungor

 

Det gör så ont att jag vill skrika

Snart klarar jag inte att vara stark

Smärtan blir för påtaglig, för nära, för mycket

 

 

Skriven av mig, december 2008

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0