Vart tog ångesten vägen?

 
Wow, jag måste dela med mig av det som hände för fem minuter sedan! Jag pratade med en kompis om att jag kanske skulle åka till Norge med honom, men då måste jag åka buss/tåg därifrån och därför kunde jag inte följa med sa jag. Han frågade mig varför jag inte vågade åka buss o tåg, och jag kunde inte förklara varför jag var rädd!!? För tanken på det skrämde mig inte, jag bara "vet att jag är rädd för det", men har inte på läge tänkt efter ifall jag verkligen är det fortfarande, nu när jag mår så mycket bättre. Och wow, vilken häftig insikt - att tanken på att åka tåg o buss inte ger mig automatiskt obehag och ångest! Jag är riktigt chockad, jag är så van vid att minsta lilla grej får de där ångestkänslorna att tända till, men nu är det tyst inuti. Jag kunde tänka på det objektivt och var till och med tvungen att försöka dra fram känslorna av vad det är som skrämmer mig med det, det har varit så självklart att det inte har gått så jag har inte tänkt efter, det har bara rullat på som gammal vana, men här och nu insåg jag att jag inte ens längre vet varför jag tänker att jag inte skulle klara det... Häftigt! 


RSS 2.0