Håll fast vid de positiva grejerna längs vägen
Åh, Finlands låt i eurovision i år träffade mig verkligen rakt i hjärtat. Jag kan lyssna på den om och om igen, jag blir förtrollad, tycker om känslan jag får när jag lyssnar på den. Den passar min sinnesstämning så bra. Texten är fin, melodin ännu finare, och den finlandssvenska brytningen är charmig och ger mig någon konstig känsla av trygghet.
Tänk vad olika låtar som passar olika personer, vid olika tider i livet. Den här passade mig nu. Och jag orkar inte riktigt blogga, tyvärr - jag saknar det - men att bara dela en låt kändes inte så jobbigt.
Jag hoppas att jag snart kommer ur den här stress-depp-oros-fasen. Men på vägen får jag försöka se och uppskatta alla de bra sakerna som också finns där, som en låt som får en att slappna av, att det är underbart väder (äntligen!), att jag har en underbar familj och pojkvän. Jag har mycket att vara tacksam för! Nu ska jag försöka plugga lite och sedan bär det av till läkaren för undersökning av nerverna. Intressant, men mindre kul att sitta där med världens mensvärk. Är så rädd för att må illa liksom.
fobin, frihet, ensamhet, saknad, längtan... grubblerier och PMS
Just nu känns det som om jag bara vill sucka uppgivet,
Usch, igår natt vaknade jag av att jag mådde så illa att jag nästan var säker på att jag skulle spy. Jag ringde mamma, klockan fyra på natten, och hade sån otrolig panik. FY vad jag mådde illa!
Antagligen är det för att jag är förstoppad, för sen när jag lyckades skita tillslut så lättade det en aning och efter ett tag kunde jag gå och lägga mig igen, med två kuddar, en vattenflaska bredvid mig och en dubbelplastpåse .... ifall att.
Det tog emot sjukt mycket att ta fram en plastpåse, ifall att jag skulle spy, eftersom jag inbillade mig att OM jag tog fram den så skulle kroppen tro att det var okej att spy och därför göra det. Men jag vågade ta fram och göra i ordning ifall att, och lyckades somna. Nästa dag mådde jag inte sådär illa tack och lov. Men nu är jag rädd för att det ska hända igen, att jag ska vakna med ett ryck och nästan spy. Tänk om jag skulle spy rakt ut på golvet!?! Eller över hela sängen. Åh fy vad det skrämmer mig. Jag skulle inte kunna torka upp det, för då skulle jag säkert spy igen för att jag skulle ha sådan panik och äckel-känslor, och så skulle det kännas hemskt att ha ställt till med sådan röra. Jag skulle känna mig äcklig, som om ingen skulle kunna älska mig om jag gjorde det för att de skulle tycka att jag var så äcklig. Jag vet att det är dumt, men det är mina undermedvetna rädslokänslor som talar. Det är väl bland annat det jag är rädd för, undermedvetet alltså, att inte vara älskad? Däri ligger väl också mitt dåliga självförtroende, som i sin tur gör fobin ännu värre eftersom jag inte tror att jag skulle klara någonting. Och så är hela min kropp undermedvetet rädd för att dö såklart, eftersom det var det som höll på att hända då när jag var liten och spydde i spjälsängen så att jag höll på att kvävas av mina egna spyor. Det sitter kvar, kroppen minns, även om den medvetna delen av hjärnan inte minns.
Jag undrar vad man skall göra, för att bli av med den här fobin? Jag vill så gärna kunna leva mitt liv utan att jämnt vara rädd och ta alla beslut med påverkan av fobin. Slippa ha den här ständiga oron hängande över mig. Vad fri jag hade känt mig då!
Jag vill slippa ut ur det här mörka fobifängelset. Kommer jag bli fri någon gång?
Ps. Vad i hela världen är det för länk som kommer upp på snart och vill i början av inlägget!?! :O Är det bara för mig eller för er också? Det är i alla fall inte jag som har lagt in det, men just den länken har jag sett överallt på internet det senaste. Undrar just om min dator har gått och fått virus nu också, vi behöver inte fler sjuklingar i det här hushållet...
Hunden vs kattens dagbok
Borrelia och TWAR
Jag, likt så många andra, lider av borrelia (och TWAR, som är en av många koinfektioner man kan få i samband med borrelia) och får inte hjälp från Svensk sjukvård - eftersom de inte tror på att jag har borrelia, trots att provsvar - analyserade i tyskland - visar att jag har det.
Man tror att om man blir sjuk så får man hjälp, det var i alla fall vad jag trodde. Idag vet jag att det inte alltid går till så, istället blir man misstrodd och skickad till psykiatriker osv (som för övrigt skickar tillbaka en med att man inte har där att göra). Uttrycket "man måste vara frisk för att orka vara sjuk" är så sant som det var sagt för det är verkligen en kamp, inte bara mot borrelian, utan sorgligt nog även mot sjukvården. Det är nästan så att man kan fråga sig "vill de inte att jag ska bli frisk!?".
Jag är tjugo år och har alltid varit väldigt aktiv, tills för tre år sedan då jag blev sjuk. Idag går jag på långtidsantibiotika, och har redan blivit otroligt mycket bättre! Jag känner hur jag får mitt liv tillbaka... det är otroligt. Tack och lov att det i alla fall finns några som tror på en och hjälper en!
-
Här på bloggen berättar jag bland annat om min borreliaresa så att andra i min situation skall se att de inte är ensamma och för att sprida kunskapen om hur illa det faktiskt fungerar i sjukvården om man har haft oturen att drabbas av borrelia.
?
Kommer jag någonsin att bli frisk? Hur vet jag när jag är frisk? Vad är att vara frisk? Tänk om mitt normaltillstånd är att inte må bra, och jag alltså inte blir mer "frisk" än såhär?
Jag vill må bra! Jag har ju mått mycket bättre innan i mitt liv, alltså är jag inte frisk, eller? Jag vet inte längre hur det är att vara frisk, hur känner man sig då? Tänk om jag har fastnat i att vara sjuk! Mentalt, och därför inte blir fiskare än såhär...men jo. Jag bara måste tro att jag kommer bli frisk/bra/återställd någon dag. Ibland känns det bara väldigt långt borta, som om man har fastnat i sjukdomen - blivit ett med den, vad är jag och vad är den? När är den helt borta?
Kanske vet man det säkert den dagen det händer...
Myrsteg tar en också framåt!
Glassigt. På väg till min pojkväns underbara familj :)
Idag har jag varit modig! Inga stora grejer, men ändå, som jag sagt innan - alla steg i rätt riktning är bra. Ofta är det de små sakerna som tar en framåt, bara det att man inte märker det på samma sätt som om man klarat av något stort.
Så, idag åt jag medan vi åkte bil, det brukar jag inte våga eftersom jag tror att man blir åksjuk då. Jag hade ångest men åt upp ändå.
Jag åt en glass, 88:an, med nötter på och några nötter smakade ruttet men jag smaskade i mig hela glassen trots fobispökena som försökte skrika stopp och att ruttna nötter innehåller ett ämne som man kan bli matförgiftad av. Mumms mumms, ruttna nötter, försökte jag kontra med. Nu skvalpar glassen och nötterna runt i magen och jag är stolt över att de är där och inte i papperskorgen.
Ja, tredje grejen jag har varit modig med handlar också om något jag käkat. Man skulle kunna tro att jag har suttit och käkat hela dagen men det har jag faktiskt inte, tvärt om tyvärr.
I alla fall, jag hade med mig en yoghurt eftersom jag inte hann äta innan vi åkte (är på väg till min pojkväns underbara familj!), och den vågade jag äta trots att den legat utanför kylskåpet i nästan tre timmar!
Så nu sitter jag i bilen och hoppas att tre är mitt lyckotal, att min mage inte ballar ur av att jag var modig ;)
Som sagt, även om det inte var några stora grejer (åh just det, jag gick på en offentlig toa också!) så är jag glad för att jag vågade, trots att jag alltså är på väg långt hemifrån och ska vara borta hela helgen och det därför skulle kännas extra jobbigt om jag började må dåligt (blev matförgiftad). Heja heja, man växer av att våga, man blir glad.
Jag är glad, trött men glad! :)
Hoppas ni där på andra sidan datorn får en bra helg, det skall iaf jag försöka få, och ett tips: tänk ut fem positiva saker varje dag den här helgen, och reflektera över dem. Det behöver inte vara stora grejer, men på det sättet så övar man hjärnan att tänka i bra banor och man blir gladare av det. Testa, för du är värd att må bra! :)
Det här tipset är ett tips mamma ger till mig egentligen, eftersom hon ofta mest får höra när jag mår dåligt så vill hon också att jag skall säga några positiva saker varje dag. Det är också viktigt att tänka på, att försöka komma ihåg att fastän man mår dåligt och behöver prata om det med någon inte bara överösa den personen med negativa tankar utan också berätta saker som man är med om som är bra, för de sakerna finns också där. Detta hjälper både sig och den personen. Så, här mamma, i det här inlägget fick du dagens positiva saker, jag mår faktiskt bra emellanåt mitt i allt mitt dåligtmående :)
Och det luktar sommar!! Helt underbart.
Våga chansa
Jag var jätteosäker på om jag ens skulle gå dit eftersom jag inte pluggat mer än typ två timmar dagen innan då jag prioriterade att plugga till den andra tentan istället. Den här tentan var muntlig så det kändes så dumt att bara sitta där och säga "jag vet inte", så pinsamt, därför funderade jag på att strunta i det. Men jag försökte sätta mig över att det skulle vara pinsamt och vågade chansa - och tror ni inte att jag hade så tur med frågorna att jag klarade det! :D
Lärdom: om man vågar sätta sig över att något skulle vara pinsamt så vinner man mycket på det, woho, min belöning blev att jag klarade tentan! Bra belöning.
