Min spegelbild
Jag kollar mig i spegeln
jag ser en spegelbild
som härmar mig precis.
Jag ser spegelbilden gråta
ser den skratta och le.
Jag vet att det är jag
men det känns bara som en yta
för spegeln visar bara mina uttryck
inte det jag tänker
eller känner långt där inne.
Den visar mina tårar
som sakta trillar ner
men den visar inte mitt hjärta
som kämpar dag och natt
och ibland gråter, blodröda tårar
som sprids i min kropp
likt ett gift som får mina tårar att trilla igen
får mig att förtvivlat ropa på hjälp.
Men även om hjälpen kommer
så bildas det ett sår i hjärtat
som måste sys igen
och efterlämnar stygn
ett ärr, som inte syns utanpå
som inte syns när min spegelbild skrattar och är glad
men som ibland rivs upp, och får mina gifttårar att sprida sig.
Ibland bildas det ett nytt sår
som skaver och svider
men inte blir läkt.
Visst, det försvinner från ytan
men finns alltid kvar där inom mig
finns alltid kvar, och riskerar att rivas upp.
Det visar inte du,
min kära spegelbild.
Du visar mitt yttre
som ler så snällt och fint
men inte mitt hjärta
som är fullt av hål och sår
som skaver och gör ont.
Visst är de ihopsydda
men det finns alltid märken kvar
som påminner mig
om det som hänt.
Skriven av mig, augusti 2006?
Kommentarer
Postat av: ' Saveu ♥ Musiken, Fobin, Livet
Sjukt bra.. du borde typ syssla med att skriva. alltså jag försöker alltid men kommer liksom ingenstans. känner igen mig så mycket i det du skriver.
tack för din stöttande kommentar. I'll fight for my life!! jag.ska.bli.frisk<3
Trackback
