Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Gigantiskt piller

Nu ska jag ta den här gigantiska flagyl-tabletten. Jag har slutat ta "Cefamox"

(det var den fast i intravens form som jag reagerade på, konstigt nog).

Nu har jag varit och hämtat ut den nya antibiotikan som jag ska ta istället för IV-antibiotikan. Flagyl heter den, jag ska ta två stycker om dagen. 
Jag fick väldigt mycket ångest då jag öppnade paketet och såg hur stora de var! Den tabletten jag har lärt mig att svälja är kanske en åttondel av den här tabletten och den har jag ibland svårt att svälja för att den känns så stor i munnen. HUR ska det här gå!?

Det räcker väl med att jag har en väldig massa ångest över att ens behöva få ner medicinen i magen, oavsett storlek, för att jag är livrädd för vad den kan ställa till med då. Tänk om jag spyr! Den ständiga frågan. Jag är så trött på min fobi, men lika rädd är jag för det, man vänjer sig tyvärr inte.

Så, nu sitter jag här och är hemskt nervös, snart ska jag försöka svälja den här och jag kommer ha massa ångest eftersom jag är så rädd för vilka biverkningar den kan ge, eller rättare sagt, en speifik biverkning...

Varmt välkommen till KNORKAN ♥