Lite mer levande
Ut med propyless och in med apotekets egna hudkräm.
Hoppas det blir bättre.
I fredags mådde jag allt annat än bra och bestämde mig i ett desperat försök att kanske göra eksemet lite bättre för att byta kräm som jag smörjer in mig med varje dag. I ca 2,5 år har jag nu smörjt in mig med en och samma kräm, propyless. Jag har haft den på recept (tack och lov, annars hade det varit väldigt dyrt) och tyckt att den varit bra eftersom den inte var lika tjockt kladdig som de andra krämerna jag fått testa. Men på senare tid när eksemet börjat bli sämre igen har jag känt mig mer och mer olustig kring krämen. Tänk om den förvärrar/"håller kvar" eksemet istället för att hjälpa? Att kroppen bara blir beroende av den. Jag märkte nämligen att ju mer jag smörjde in mig, desto mer behövde jag. Och när jag har smörjt in mig med den nu när ansiktet är väldigt ekseminvaderat så har den svidit så otroligt att jag gråtit av smärta varje kväll när jag smörjt mig. När jag tog mig en närmare titt på innehållsförteckningen så blev jag ännu mer fundersam över huruvida den här krämen kanske förvärrade mina problem snarare än hjälpte - den innehåller bland annat ett aluminiumämne! Om ni vill ta en närmre titt på en del av de otäcka sakerna som är i och vad de kan göra så kika här: http://4u-yourspace.blogspot.se/2011/09/propyless-bra-men-daligt.html). Jag smörjer alltså hela kroppen. Och har alltså gjort i 2,5 år. Det kan inte vara så tipp topp! Det har snackats en del om aluminium i deodoranter kan ställa till det, och den tar man ju på ett betydligt mindre område än hela kroppen! Aluminiumförgiftning ger tydligen neurologiska och kognitiva symptom... hmm, ganska lika borrelian, tänk om jag är alluminiumförgiftad också hehe.
Eftersom jag låg helt utslagen i soffan hela fredagen så var min pojkvän så snäll att han slank in på apoteket och köpte en kräm som mammas jobbarkompis rekommenderat, "mjukgörande hudkräm" från ACO.
Jag började använda den på en gång, och kände genast skillnad i att den inte gjorde så ont att smörja in mig med - jag grät inte för en gångs skull! Bara det var ju en vinst.
Eftersom jag låg helt utslagen i soffan hela fredagen så var min pojkvän så snäll att han slank in på apoteket och köpte en kräm som mammas jobbarkompis rekommenderat, "mjukgörande hudkräm" från ACO.
Jag började använda den på en gång, och kände genast skillnad i att den inte gjorde så ont att smörja in mig med - jag grät inte för en gångs skull! Bara det var ju en vinst.
Samma dag gjorde jag något riktigt stort!
Jag var i torsdags på en akuttid hos en hudläkare. Jag cyklade dit och blev genomsvettig vilket gjorde att det kliade extremt. När man inte får sova ordentligt om nätterna och allt bara känns hopplöst så är man inte långt ifrån gråt någon gång kan jag säga, och det blev droppen. Att sitta i väntrummet och riva sönder kroppen som om man hade loppor och se helt förfärlig ut är inte så kul, så till råga på det började jag böla. Och det slutade inte svämma över i mina tårkanaler så när jag träffade läkaren, som hade med sig två läkarstuderande unga killar, så strömmade tårarna ner. Jag behövde inte förklara hur uppgifen jag var.
Jag tror att läkarna blir bättre när de har med sig läkarstudenter, så därför tyckte jag det var okej. Jag har träffat den här läkaren innan, och han var väl inte min favorit, men den här gången gick det bra. Han sa att han trodde att jag har svamp i ansiktet (mysigt värre! Vill ni smaka?) så han skrev ut en svampmedicin. Probemet uppstod när jag fick höra att det var en kapsel! Jag vet att jag inte kan svälja så stora grejer, jag har ju försökt under hela min borreliabehandling att svälja tabletter hit och dit men fått dela/krossa de större. När jag berättade att jag inte kunde svälja sa han bara "om du kan med att sitta och gråta för tre vuxna karlar så kan väl att svälja en kapsel inte vara något problem". Jotack, där var anledningen till att han inte var min favorit... SUCK vad vissa har svårt att förstå att någonting kan vara jobbigt bortom en ångestgräns man inte bara kan rycka på axlarna åt.
Jag var i torsdags på en akuttid hos en hudläkare. Jag cyklade dit och blev genomsvettig vilket gjorde att det kliade extremt. När man inte får sova ordentligt om nätterna och allt bara känns hopplöst så är man inte långt ifrån gråt någon gång kan jag säga, och det blev droppen. Att sitta i väntrummet och riva sönder kroppen som om man hade loppor och se helt förfärlig ut är inte så kul, så till råga på det började jag böla. Och det slutade inte svämma över i mina tårkanaler så när jag träffade läkaren, som hade med sig två läkarstuderande unga killar, så strömmade tårarna ner. Jag behövde inte förklara hur uppgifen jag var.
Jag tror att läkarna blir bättre när de har med sig läkarstudenter, så därför tyckte jag det var okej. Jag har träffat den här läkaren innan, och han var väl inte min favorit, men den här gången gick det bra. Han sa att han trodde att jag har svamp i ansiktet (mysigt värre! Vill ni smaka?) så han skrev ut en svampmedicin. Probemet uppstod när jag fick höra att det var en kapsel! Jag vet att jag inte kan svälja så stora grejer, jag har ju försökt under hela min borreliabehandling att svälja tabletter hit och dit men fått dela/krossa de större. När jag berättade att jag inte kunde svälja sa han bara "om du kan med att sitta och gråta för tre vuxna karlar så kan väl att svälja en kapsel inte vara något problem". Jotack, där var anledningen till att han inte var min favorit... SUCK vad vissa har svårt att förstå att någonting kan vara jobbigt bortom en ångestgräns man inte bara kan rycka på axlarna åt.
Svampmedicinen i jämförelse med min borreliamedicin.
MEN, vet ni vad!?! Jag svalde kapseln!! Jag menar, i början av borreliabhehandlingen för snart ett år sedan hade jag supersvårt att svälja HALVA den lilla tabletten ni ser på bilden ovan så jag svalde den i fjärdedelar. Den här kapseln (som också syns på bilden ovan) var betydligt större! Jag är faktiskt väldigt stolt, jag trodde aldrig jag skulle kunna svälja någon så stor medicin. Wihoo!
Jag har väldigt svårt att avgöra vad det är som har hjälpt, men något har hjälpt och det är huvudsaken! Eksemet blev redan efter att jag smörjt in mig med den nya krämen lite bättre, och på lördagen såg eksemet väldigt bra ut i jämförelse med dagen innan! Inte alls lika rödflammigt, mest bara otroligt torrt. Så, jag fortsätter smörja mig med ACO-krämen, och på fredag blir det svampmedicin igen (ska ta den en gång i vecka i fyra veckor). Hoppas hoppas att det här kan göra att det vänder och går åt rätt håll så att jag får börja sova ordentligt om nätterna och inte är lika irriterad. Hoppas!
Jag har väldigt svårt att avgöra vad det är som har hjälpt, men något har hjälpt och det är huvudsaken! Eksemet blev redan efter att jag smörjt in mig med den nya krämen lite bättre, och på lördagen såg eksemet väldigt bra ut i jämförelse med dagen innan! Inte alls lika rödflammigt, mest bara otroligt torrt. Så, jag fortsätter smörja mig med ACO-krämen, och på fredag blir det svampmedicin igen (ska ta den en gång i vecka i fyra veckor). Hoppas hoppas att det här kan göra att det vänder och går åt rätt håll så att jag får börja sova ordentligt om nätterna och inte är lika irriterad. Hoppas!
Svammel
Jag klarar inte ens att blogga längre. Vill så gärna skriva. Men allting låser sig och jag håller på att explodera. Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, det kliar kliar kliar, det är allt som finns i min hjärna o kropp just nu. Kli. Det är tortyr. Så att jag bara vill dö, ser inget slut på det här. Får inte sova om nätterna, i förrgår sov jag 1,5 h och tragglade mig iväg till skolan efter det. Nu fungerar det inte längre, idag kom jag inte iväg till skolan. Bara ligger på soffan, orkar med nöd och näppe kolla på webbTV. Var hos en hudläkare igår, akuttid, och fick utskrivet en svampmedicin som jag ska testa, och andra krämer och skit. Har så lite hopp kvar nu så snart tynar jag bort. Om jag iaf orkade skriva, har så mycket jag skulle vilja skriva om här på bloggen, men det känns övermäktigt - det skulle bara bli som det här inlägget, massa svammel.
