Att leva med oro

Livsfarlig sjukvård, är det verkligen hälsosamt?

Jag är långt ifrån den enda som har förlorat min tillit till sjukvården och är djupt oroad över sjukvårdssystemet. Inte konstigt med tanke på att det sjukvårdssystem som finns idag är rent ut sagt livsfarligt! Ska vi vara produkter på en marknad när vi blir sjuka? Och tas hand om olika beroende på vilken prislapp vi fått runt halsen? Läs och döm själva, vill vi ha det såhär?

Del 1: http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var-det-som-dodade-herr-b
Del 2: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-mycket-bonus-ger-ett-benbrott
Del 3: http://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt
Del 4: http://www.dn.se/kultur-noje/hur-mycket-oro-tal-en-manniska

Citat från artikeln:
"Hon tror att hennes man hade fått leva om det funnits någon enda läkare på sjukhuset som sett honom som sin patient. Men han var ingens, knappt ens en patient, bara en samling åkommor som skulle åtgärdas var och en för sig."

”Förr i tiden uppskattade läkare komplicerade fall”, säger en doktor. ”Då kunde man visa sig på styva linan. Men nu, om man har en patient med multipelskleros och pnemoni på IVA – erkänt svårbehandlat – vill varken neurologen eller infektionen ta den.”

GALET och värst av allt; det är tyvärr såhär det går till i sjukvården idag (i alla fall är det vad jag fått erfara). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags (nu är det söndag) fick jag sista behandlingen på den här IV-kuren! Oh yeah, åtta veckor gick ganska fort trots allt. Och jag känner mig mycket piggare!! Det har varit en tuff tid, och var väldigt bökigt att få till kuren först (folk som hjälpte mig osv), men när det väl var satt i rullning så fungerade det väldigt bra. Jag är så otroligt tacksam för alla som har hjälpt mig, de är guld värda! Mamma, mormor och pappa som alltid finns där och ställe rupp i vått och torrt och hjälpt mig ekonomiskt och känslomässigt, min pojkvän som ställt upp med att blanda medicinen varje gång, koppla på och av och "vaktat mig", och mina kära sjuksköterskestudenter som ställt upp med att sticka mig, trots att ådrorna blev mer och mer bepansrade desto längre in i kuren vi kom. Fastän det var kämpigt ibland med många stick så ställde de upp igen. Jag hade aldrig klarat det här själv, helt ärligt, det är liksom inte så skoj att sticka sig själv tex ;) Så jag är väldigt taksam för all hjälp jag fått under tiden, i stort som smått. Nu håller jag alla tummar och tår för att kuren ska ha givit resultat också. Jag känner mig som sagt piggare. Och fick efter ca fem veckor tillbaka min smak igen (haha, hjälp vilken omställning, vissa saker smakade rent ut sagt gräsligt efter det och jag var tvungen att spotta ut dem eftersom det inte alls var vad jag var van vid. Jag har ju haft smak såpass att jag känt surt, sött, salt osv och lite smak, men inte "detaljerna" i smakerna. Mina glutenfria "ostkex" trodde jag tex hette ostkex för att man kunde ha dem till ostbrickor, hahaha, vilken chock jag fick när jag skulle äta dem efter att smaken kommit tillbaka och de smakade väldigt stark ost!). Men, jag har inte blivit av med alla sympto än, det är som att jag vobblar på gränsen, tänk om jag hade blivit frisk om jag fortsatt i två veckor till...? Jag har tex mina muskel/nervsmärtor kvar som plågar benen så hemskt och kommer i cykler om två veckor (galet, jag vet), mina muskelryckningar är kvar (men de kommer och går lite som de vill, i slutet av kuren har de ökat, i höstas hade jag knappt några muskelryckningar. Har det med magnesiumbrist att göra?) och jag har fortfarande lite lock för öronen och som om jag ständigt är förkyld och igentäppt, både öron näsa och ögon, och det piper när jag andas, mitt hjärta slår fortfarande lite tokigt ibland (framför allt när det kliar mer intensivt) men inte lila illa, och jag har fortfarande svullna lymfkörtlar men de har krympt i storlek och kroppen är liksom "lugnare". På det stora hela har jag blivit mycket bättre tycker jag, och det är fantastiskt. Jag hoppas att det även syns på blodprovet jag ska ta om någon månad och skicka ner till tyskland för analys! Hoppas hoppas, jag tänker nämligen vara frisk till hösten! :)