Förtvivlan och bajs på posten
För några veckor sedan träffade en läkare som var jättebra, han lyssnade verkligen och tog tid, han ville verkligen hjälpa mig, han sa att han såg att jag är sjuk, och att han kunde avgöra ifall en person var hypokondrisk eller faktiskt mådde dåligt, och att jag tillhörde den senare. Jag förklarade min process genom sjukvården, att ingen tror på mig, och till och med om borreliaresan. Han tog det bra - det var därför jag vågade öppna mig; han trodde på mig! Och var till och med intresserad av borreliakliniken i Augsburg och ville veta mer om det, skrev upp namnet och allting. "Oj, jag har kanske äntligen hittat en läkare inom vanliga vården som är villig att hjälpa mig med det här!" tänkte jag mycket glatt överraskad.
Eftersom han då han lyssnade på hjärtat hörde både blåsljudet och att det slog oregelbundet så fick jag göra ett EKG, och lämna både urinprov och blodprov och fick med mig ett bajsprovskit hem.
Ja, tre grejer ni inte visste om mig: 1) jag sög på tummen när jag var liten, 2) jag saknar att spela innebandy, 3) jag har skickat bajs på posten!
Ja, tre grejer ni inte visste om mig: 1) jag sög på tummen när jag var liten, 2) jag saknar att spela innebandy, 3) jag har skickat bajs på posten!
Jag undrar om brevbäraren tänker på det, att han/hon kanske bär omkring på folks bajs lite då och då. Jag undrar hur mycket skumma grejer folk skickar...
I alla fall, jag tänkte inte så mycket på de där blodproven och så, för de visar ändå aldrig någonting ju, men två dagar efter besöket så ringde läkaren till mamma - han fick inte tag på mig - och berättade att de faktiskt hade hittat att mitt TSH var förhöjt(!) vilket kan tyda på hypotyreos vilket han tyckte stämde in väldigt väl med mina symtom. Han var villig att skriva ut levaxin åt mig i ett halvår för att se ifall det hjälpte, men jag skulle ändå ta ett till prov, och komplettera med TRAK antikroppar.
Tänk om DET alltså kunde förklara en del av symtomen och om jag skulle bli bättre av att äta levaxin. Wow. Jag har ju hela tiden halkat tillbaka till borrelia och hypotyreos då jag vridit och vänt på alla mina symtom och grejer.
Min moster har hypotyreos, så därför skulle det inte vara så otroligt att jag har det - ärftlig, autoimmun hypotyreos, för jag har ju faktiskt atopiskt eksem som också är en autoimmun sjukdom (autoimmunitet hänger ofta ihop). Tänk om jag alltså kunde bli bättre, att det kunde vända nu... hopp.
Det här skrev jag till min kära borreliagrupp på facebook idag, efter min telefontid med ovanstående läkare:
Jag orkar inte!! FÖRBANNADE SKITVÅRD! Jag orkar inte gråta mer över alla läkare jag träffar och blir nedslagen av, gång på gång på gång. Nu hade jag en telefontid med en läkare som jag träffade för några veckor sedan, och som sa att han jättegärna ville försöka göra allt han kunde för att hjälpa mig, och att han verkligen trodde på mig, att han såg att jag var sjuk.
Han tog massa blodprov, ett förhöjt TSH gjorde att han sa att jag kunde testa levaxin. Jag fick göra ett till, som var normalt + TRAK och nu visade proverna ingenting och plötsligt säger han att absolut inga misstankar finns om hypotyreos, att jag är frisk. Dessutom så kände han inte ens till TPOAk. Han sa att nej, på deras ställe tog man bara TRAK (tror han att jag är dum eller! Och inte vet att man kan skicka blodprov till andra ställen för analys?! :S). Han svarade mig väldigt kort och irriterat - det lät som om han tyckte att jag mest var trög och inte fattade att jag var frisk - att här fanns inget mer att göra (VAD hände med hans inställning att han verkligen ville hjälpa mig), och att han faktiskt var tio minuter sen till sin patient (vi hade pratat i ca fem min, är det mitt fel att han då vi ska ha telefontid ringer försenat till mig, ska jag inte få hjälp då?). Och han sa att han hade tagit nästan alla blodprov som gick att ta och att det var expensivt (så jag borde vara nöjd med andra ord). Jag vet att det där var långt ifrån alla prover som i ett svårdiagnostiserat fall som mitt skulle behövas och att han tog bara de vanliga proverna, så det känns fult att ljuga mig rakt upp i ansiktet.
Han tog massa blodprov, ett förhöjt TSH gjorde att han sa att jag kunde testa levaxin. Jag fick göra ett till, som var normalt + TRAK och nu visade proverna ingenting och plötsligt säger han att absolut inga misstankar finns om hypotyreos, att jag är frisk. Dessutom så kände han inte ens till TPOAk. Han sa att nej, på deras ställe tog man bara TRAK (tror han att jag är dum eller! Och inte vet att man kan skicka blodprov till andra ställen för analys?! :S). Han svarade mig väldigt kort och irriterat - det lät som om han tyckte att jag mest var trög och inte fattade att jag var frisk - att här fanns inget mer att göra (VAD hände med hans inställning att han verkligen ville hjälpa mig), och att han faktiskt var tio minuter sen till sin patient (vi hade pratat i ca fem min, är det mitt fel att han då vi ska ha telefontid ringer försenat till mig, ska jag inte få hjälp då?). Och han sa att han hade tagit nästan alla blodprov som gick att ta och att det var expensivt (så jag borde vara nöjd med andra ord). Jag vet att det där var långt ifrån alla prover som i ett svårdiagnostiserat fall som mitt skulle behövas och att han tog bara de vanliga proverna, så det känns fult att ljuga mig rakt upp i ansiktet.
HAN HADE GETT MIG HOPP! Varför lär jag mig inte!?! Att aldrig få upp hoppet inom sjukvården, för det slutar alltid med att jag uppgivet sitter och gråter. Nästan VARJE gång jag har varit hos läkare/haft telefontid så slutar det med att jag gråter och känner mig helt övergiven.
VARFÖR vill de inte hjälpa mig när de SER att jag är sjuk:( Varför schasar de bara iväg mig när provsvaren kommer tillbaka. Ska jag helt enkelt vägra ta blodprov nästa gång och be dem ställa en diagnos utifrån symtom - börjar de tänka själva då? FY vad jag är ledsen.....var bara tvungen att skriva av mig, orkar inte med det här mer. Vill aldrig mer gå till en vårdcentral, blir ju mer sjuk än frisk där eftersom det gör mig så ledsen hela tiden. Skit!
VARFÖR vill de inte hjälpa mig när de SER att jag är sjuk:( Varför schasar de bara iväg mig när provsvaren kommer tillbaka. Ska jag helt enkelt vägra ta blodprov nästa gång och be dem ställa en diagnos utifrån symtom - börjar de tänka själva då? FY vad jag är ledsen.....var bara tvungen att skriva av mig, orkar inte med det här mer. Vill aldrig mer gå till en vårdcentral, blir ju mer sjuk än frisk där eftersom det gör mig så ledsen hela tiden. Skit!
Alltid denna berg och dalbana mellan hopp och skit, och den ständiga uppgivna frågan, "vad gör jag nu?"...
Kommentarer
Postat av: Sten
Ett tips ! www.kunskapskällan.se
Trackback
