Uppdatering på borrelialäget
Jag vet inte vad jag ska skriva, mycket och inget snurrar runt i hjärnan.
Jag mår så illa om kvällarna att jag har svårt att gå och lägga mig - jag lägger mig oftast i sängen när jag ringer min kille, sedan kommer jag inte upp när jag ska fixa i ordning mig för natten eftersom jag mår för illa. Och varför mår jag så illa hela tiden!? Varje gång jag äter mår jag, efter att ha ätit ett litet tag, plötsligt väldigt illa. Fastän jag tycker det är gott och är hungrig så tar det bara stopp och jag får verkligen tvinga i mig maten. Titt som tätt kommer vågor av illamående och får paniken att skapa en hemsk översvämning av otäcka känslor inom mig: allt det här illamåendet tär verkligen på psyket och jag blir alldeles matt i kroppen eftersom jag ständigt blir så uppstressad.
Muskelryckningarna fortsätter och jag har från och till hemska muskelsmärtor (känns precis som växtvärk fast mycket intensivare, smärtsammare, det liksom "isar" i skelettet).
Är det borrelian som gör allt? Eller tänk om jag tar för givet att alla mina problem är borrelian och det döljer sig något farligt bakom det hela? Jag kan inte låta bli att få de där tänk om tankarna...
Jag har ofta väldigt ont i magen, bredvid naveln, och där kan jag även känna en hård klump ibland. Jag är hemskt trög i magen, men har det senaste verkligen försökt skita varje dag (jaja, någon kanske tycker det är intressant att jag skriver så öppet om skitsakerna jag går igenom höhö), och jag lyckas, men jag får trycka som om jag höll på att föda barn. Så ska det ju inte vara? Som om någonting sitter ivägen och jag måste 'trycka förbi det'. Min mage är ofta gasig och uppblåst (det skapar nog en del av illamåendet) och det bubblar när jag kissar (protein i urinen? En fistel - en "gång", i det här fallet då från tarmen, så att gas därifrån läcker ut i urinen - har jag också läst att det kan vara?). Och mina tänder! De har börjat få någon konstig svart beläggning på sina ställen, som om de börjat ruttna(!), och här om dagen skulle jag skrapa bort något som såg ut att vara någon mystisk beläggning på tanden och då lossnade det! En stor bit.. förhoppningsvis var det inte något från själva tanden utan typ.. tandsten? Men ändå, jag tycker inte om att min kropp faller sönder och brakar ihop såhär. Nu ikväll upptäckte jag även att det är sprickor i vissa tänder. Seriöst, det här gör mig orolig, jag vill inte att tänderna ska trilla ur. Oj vad det skulle ge mig en rejäl törn på självförtroendet att vara tjugo och börja tappa tänderna. Mina tänder har alltid varit väldigt fina, jag vill gärna att de ska fortsätta vara det, med tanke på att resten av kroppen pajar. Det räcker liksom nu. Kan ingen hjälpa mig att stoppa det här tåget!?
Ibland kan jag titta på såren som fortfarande finns kvar på höger arm där kanylerna suttit. Det påminner mig om vilken lång och kämpig resa jag har gått och går igenom med borrelian. Hur, och NÄR, ska den sluta? Jag är helt klart på väg åt rätt håll nu, för när jag kollar i backspegeln och jämför med i höstas så får jag nästan rysningar. SÅ otroligt mycket bättre jag mår nu. Jag har fått mitt liv tillbaka! Jag orkar vara med på saker, jag har mer energi, tänker klart igen, är mycket gladare och alla symtom hit och dit har förmildrats väldigt. Men det går med två steg fram och ett bak - men då går det i alla fall åt rätt håll - som jag bukar säga till de som undrar hur jag mår. Nu det senaste så går det väl tyvärr några steg bak, men det är nog för att jag går på "för låg" antibiotikados mot vad jag skulle behöva, eftersom jag inte velat börja med den medicinen jag fått utskrivet då jag varit rädd att det skulle pajja för mig i skolan. Den tablett jag åt sist, flagyl, satte verkligen sina spår. Jag mådde så fruktansvärt när jag åt den så jag låg mest utslagen i soffan och orkade inte med skolan, mådde bara så illa. Jag har inte velat att det skulle hända igen. Och jag vågar inte påbörja den nya medicinen om jag ska gå ensam hela dagarna, vilket jag gör nu hemma hos mamma, så därför väntar jag på att pappa ska få sommarledigt (om två dagar), då har jag tänkt börja med medicinen. Men oj, ångest! Jag är livrädd för att jag ska må illa av den, eller att min mage ska braka ihop helt, den är inte överdrivet glad på mig redan som det är. Och jag ser inte fram emot att sitta och försöka svälja tabletten med ångest som får hjärnan att gå i baklås så att det inte går att svälja. Men jag måste ta den, för mina hjärtproblem kommer tillbaka och det är inte bra!
Jag har förresten fått en tid till en EMG (electromyografi - som EKG fast för musklerna) nu, eftersom jag har så mycket muskelryckningar (det är det enda symtomet som inte alls har blivit bättre under behandlingen), och ifall jag glömmer att skriva något om det så var jag ju på undersökning innan jag åkte hem för sommaren då de undersökte nervledningshastigheten. De gav mig elstötar så att hela benen/armarna ryckte, det var nästan lite otäckt när man ryckte så väldigt utan att alls kunna styra det, men det gick bra, hon som hade hand om det var trevlig :) resultatet får jag veta först efter att de har gjort EMG-undersökningen också eftersom de är beroende av varandra. Men jag är nästan helt säker på att de kommer säga att allt såg bra ut: muskelryckningar är ett klassiskt borreliasymtom så jag "vet" ju att det är borrelian som ställer till det, men de vet inte detta och vill inte höra på det örat heller, så därför får jag göra de här undersökningarna, för att de ska försöka hitta vad det är jag kan lida av. Ledsen att göra dem besvikna, men de kommer få fortsätta leta, snart har jag gjort alla undersökningar man kan! Jag blir i alla fall ordentligt utredd, men antagligen helt i onödan, om de nu inte hittar något annat när man väl håller på liksom. Vi får väl se hur det går med allt!
Oj oj, nu är det verkligen dags för mig att sova, men nu blev det i alla fall en liten uppdatering på läget, hur det går med behandlingen och borrelian hit och dit. Tjao!
Kommentarer
Postat av: Sussi
Ja usch fy... jag vet hur det är att må så illa hela tiden!! Hatar det! Jag har oxå ont ibland precis intill naveln när jag trycker där? Det går över direkt efter ett toabesök... men vad det beror på vet jag inte? Har ju gjort koloskopi utan resultat och även ultraljud av buken, syns inget konstigt!!!? Förvånad? Nej knappast! Mitt illamående kommer och går inte varje dag, ibland gör det uppehåll en-två dagar, och då mår jag mkt bättre. Men jag spyr aldrig tack o lov! Förstår din ångest inför medicinen.... det har jag med alltid inför någon ny. Kramar på dig!
Trackback
