Att leva med oro

Nu var det längesedan jag skrev. Jag vet bara inte vad jag ska skriva, det känns väldigt tungt just nu, jag skulle väl egentligen bara vilja gå och lägga mig, dra täcket över huvudet. Men det går ju inte i det långa loppet.

Jag tänkte berätta vad jag stoppar i mig för mediciner, för att få bukt med borrelian. Det här med mediciner är inte direkt något som är lätt för mig på grund av min spyfobi. Jag har alltid haft svårt att ta medicin, och brukar inte ens ta huvudvärkstabletter. Jag är så otroligt rädd för biverkningarna! På nästan varenda medicin står det att man kan må illa, eller till och med spy. 
Sen är det inte bara det som avskräcker mig från att ta medicin - jag har väldigt svårt för att svälja tabletter. Det blir liksom någon slags psykisk-fysisk-spärr som gör att tabletten envist ligger kvar i munnen, fastän jag försöker svälja ner den. Vattnet runtomkring slinker ner, men inte tabletten. Varenda cell i min kropp har koll på exakt vart i munnen tabletten befinner sig, och den växer sig jättestor. Naturligtvis sväller den inte på något magiskt vis upp i munnen på mig, men psykiskt så blir den så mycket större än den egentligen är. 
Antagligen är det så jobbigt för mig att just svälja tabletter av två olika anledningar. För det första så vill jag ju psykiskt INTE ha ner den där saken i magen, för då kan det göra att jag spyr, alltså spjärnar hela jag emot... detta trots att min logiska hjärna vill svälja och vara duktig, tyvärr blir den helt överkörd av resten av mitt hysteriska jag. Den andra faktorn som gör det svårt att svälja är väl att anledningen till att jag har min spyfobi är att jag höll på att kvävas av mina egna spyor, och på något sätt så inbillar sig väl min hjärna att det finns en möjlighet att jag skulle kunna sätta tabletten i halsen och kvävas av den.

Det var nog väldigt tur för mig att jag började behandlingen med att få intravenöst, då fanns det liksom ingen återvändo. Visst, det var hemskt jobbigt att få eftersom jag med min fobihjärna kände det som att få ett gift insprutat i armen - för tänk om jag i takt med att koncentrationen antibiotika ökade i min kropp skulle må mer och mer illa tills jag spydde - men det gick, för jag slapp ju i alla fall sväljningsbiten, att aktivt ta beslutet att svälja. Nålen sattes dit av någon annan, jag skrek och grät (ja det gjorde jag faktiskt, fy vad rädd jag var) och påsen med antibiotikan kopplades på av någon annan, jag låg bara där och var rädd medan det andra hände i takt med att klockan tickade. Jag fick bara flyta med bäst jag ville.

När det hela hade satts i rullning så kunde jag ju inte gärna bara avbryta, jag måste ju göra behandlingen på riktigt för att få något resultat av det, annars har jag ju plågat mig det jag plågat mig hittills i onödan!

Därför käkade jag medicinen.

Skid

Den första medicinen jag tar är en antibiotika som heter "skid" (kommer från tyskland) och jag tar 100 mg/dag, en halv på morgonen tillsammans med frukost, och en halv på kvällen vid kvällsmaten. Den får inte intas tillsammans med kalcium, dvs ingen mjölk, ost eller yoghurt för min del varken till frukost eller kvällsmat (lite klurigt det där eftersom jag heller inte äter gluten, så vad äter man till frukost? Jag käkar frukter och glutenfritt knäckebröd med kalkonpålägg på).

Första dagen krossade jag tabletten, la den på en sked och svalde ner med vatten. Det smakade vidrigt beskt. Jag var otroligt rädd, satt och kände och kände för att se ifall det kom några biverkningar. Andra dagen så delade jag den redan halva talbetten (som för övrigt i andras ögon är väldigt liten även som hel) i två bitar och lyckades faktiskt svälja dem. Jag övade genom att svälja en lika stor (ehe, liten) bananbit först. Wow, jag gjorde det.

Dagen efter det svalde jag en halv tablett!! Det är för mig helt otroligt att jag har klarat. Skitsamma om tabletten av andra anses vara liten, det här är ett enormt framsteg för mig, att ens ta medicinen, utan att det tog hela dagen. Det är stort. 
Av den här medicinen får jag faktiskt en biverkning, jag har blivit så otroligt yr. Först tog jag 200mg/dag och jag var så yr att jag fick gå och hålla mig i väggen, det gick inte att gå rakt. Läkaren sänkte dosen så att jag istället skulle ta 100mg/dag och förhoppningsvis bli av med yrseln.

För mig som spyfobiker var det ganska otäckt att vara sådär yr, jag var rädd att den yrseln skulle göra mig illamående, typ som åksjuka (även om jag inte är åksjuk), om man går omkring hela dagarna och är konstant yr så kanske hjärnan reagerar tillslut. Men jag har inte spytt av det hittills och nu efter en och en halv veckas medicinering så är jag inte sådär yr längre! Skönt.

Cefamox

Den andra antibiotikan jag tar heter "cefamox" och är en vattenlöslig tablett, den tar jag 1 tablett (1 gram) av dagligen, halva på morgonen och halva på kvällen.

Första dagen var jag såklart livrädd! Tänk om jag skulle spy av den, eller må illa? Såklart mådde jag därför illa och hade ont i magen, antagligen för att jag var så uppjagad och dessutom brukar må illa när jag dricker ett helt glas vatten för att "magen blir så full" - jag vet, jag är dåligt på det där med att dricka tillräckligt, men i och med all medicin jag tar nu så har jag blivit bättre på det, det är viktigt att jag dricker mycket för att hjälpa njurarna. Andra dagen mådde jag också illa och hade ont i magen, och dessutom fick jag kväljningar av medicinen. FY BUBBLAN vad rädd jag blev när jag fick kväljningar, jag trodde att jag skulle spy. Panik. Den smakade så vidrigt när den blev så koncentrerad. Gången efter fick jag också kväljningar och efter det ville jag lägga av med den här medicinen. Aldrig att jag tog den, tänkte jag. Jag ringde läkaren och berättade att jag inte kunde ta det, han sa att det inte fanns något annat alternativ till den medicinen, med samma önskade effekt. Skit. 
Jag drack medicinen igen, och klarade det. Men oj vad jag plågar mig själv för att få i mig den, men det går faktiskt bättre och bättre. Jag späder ut den mer än vad jag gjorde i början, så nu får jag inte kväljningar, bara ångest. Och jag klarar att ta den, och mår inte sådär illa längre, inte så länge jag har något annat att tänka på efter att jag har tagit medicinen i alla fall. Så det sitter nog en del i mitt huvud, att jag känner efter för mycket för att jag är rädd för illamåendet. Dock varierar det fortfarande hur jag klarar av att dricka upp medicinen, ibland går det bra, men andra gånger så är det väldigt kämpigt och jag får under stor ångest tvinga ner det. Men än så länge har jag lyckats varje gång, och det ska jag kämpa för att fortsätta göra. Jag vill bli frisk.

Probiotika

För att magen inte ska hata mig (antibiotikan tar ju tyvärr död på de goda bakterierna tex i magen också) så tar jag probiotika, goda tarmbakterier. Två tabletter om dagen och den sort jag tar heter bifiform (den valde jag för att det är en tuggtablett). Dessa ska tas så långt ifrån antibiotikan som möjligt för att inte bara bli utslagen av antibiotikan på en gång.

BCA-artimisin

Jag käkar en örtmedicin som heter "artemisia" (eller BCA-artemisin, den är också tysk), 15 droppar om dagen, utspritt på morgon, lunch, kväll. Den tar jag för att de små borreliabakteriefilurerna inte ska kapsla in sig och bli till sporform. I sporform kan de ligga och lura i kroppen i många år (det är ett sätt att skydda sig undan faran, dvs antibiotikan) och så tror man att man är frisk, bara för att efter x antal år få tillbaka eländet. Så den här medicinen är viktig.

D-vitaminolja

Sedan äter jag ju också D-vitaminolja eftersom jag hade lågt D-vitaminvärde. Nu vill jag ju hjälpa mitt immunförsvar så mycket som möjligt, så d-vitaminnivån är viktig att få upp. Jag tar 20 droppar (tror det är 1600 enheter) per dag.

Egentligen borde jag käka järntillskott också eftersom mina järndepåer tydligen inte hade tillräckligt med järn, men eftersom jag kanske har en så kallad koinfektion som heter bartonella så väntar jag med att göra någonting åt järnvärdet. Käkar man järn så förvärrar det nämligen symtomen av bartonellan (det kan hända att mitt eksem är orsakat av bartonella... tänk om jag kan bli av med eksemet!!).

Såklart är det viktigt att ta hand om kroppen rent matmässigt också när man käkar såhär mycket mediciner, och att få i sig det kroppen behöver - och att INTE få i sig det kroppen inte vill ha, eller som bakterierna kan döda för att få. 
Bakterierna älskar socker, lika mycket som jag gör, det är deras mat. Därför försöker jag verkligen i så stor utsträckning jag kan att inte äta godis och socker. Jag åt inte ens mer än några få godisbitar på julafton och nyår (visserligen var det ju ingen vanlig jul och nyår i år med tanke på magsjukorna, så jag var inte jättepeppad på att äta massor heller, men det var ju lika bra det). Jag har faktiskt lyckats. Hehe, i höstas åt jag väl typ tre chokladkakor i veckan, men nu är det slut med det. Mycket frukt och vatten försöker jag få i mig, och tre mål mat om dagen. Ibland har jag slarvat lite med det, när det blivit att jag sovit länge så har det bara blivit två må mat, men nu i och med att medicinerna ska tas morgon och kväll så blir det lite mer ordning på det. Inte något ont som inte också har något gott med sig.

Hur länge ska jag käka medicinerna?
Det får vi se. Först fick jag två veckors intravenös antibiotika. Måndag-torsdag. Sedan följer en sex veckor lång kur, med de mediciner jag precis berättat om, varpå jag ska ta ett nytt blodprov och skicka ner till augsburg för analys (här är en länk till deras hemsida förresten: http://www.b-c-a.de/index.php?L=1) och så får vi se hur jag mår och vad proverna visar efter kuren. Utifrån det så ska vi bestämma ifall jag ska fortsätta med medicinerna, testa någon ny (borreliabakterierna kan "försvara" sig olika bra mot olika antibiotika, och det är individuellt från person till person - eller rättare sagt borreliasmitta till borreliasmitta - vilken som fungerar bäst) eller om jag blivit helt frisk! Man kan ju alltid hoppas på det sistnämnda :)

Hehe, det jag inte riktigt lyckats få bättre ordning på är det här med sömnen. Det är ju också en viktig faktor i att höja kroppens immunförsvar, så det skulle vara bra om jag blev bättre på, så... nu är klockan lite väl mycket, bäst att gå och lägga sig!
God natt och tjohej, i morgon måste jag åka till apoteket och hämta ut mer medicin, tack och lov för högkostnadsskyddet. Och så måste jag åka till Ica och hämta min medicin från tyskland... den går tyvärr inte på högkostnadsskyddet, men jag är glad att en av mina mediciner gör det i alla fall.