Yes!
...eh, inte sånt yes alltså!
Nu är jag hemma igen efter IV-behandlingen. Jag blir otroligt påverkad av medicinen, blir supertrött (sådär övertröttutmattad) och gråter som en liten bebis, är jättekänslig, och lättirriterad, det är som medicinen ger mig PMS. Hur ska det här gå? Stackars min pojkvän haha.
Kombinationen övertrött och konstant gråtfärdig tillsammans med stress över att jag inte lyckats få tag på någon som kan hjälpa mig i fortsättningen med att sätta nål och få IV är inte sådär värst bra. Jag har alltså inte hittat någon trots att jag ringt runt till nästan varenda vårdcentral här, ingen vill hjälpa till. Tillslut lämnade jag det spåret och började leta bland folk jag känner, jag har verkligen slitit mitt hår (japp, är numera flintis...) över det här, för vad gör jag om jag inte hittar någon? Jag vill som sagt inte bli tvungen att hoppa av skolan för att sitta och få dropp långt härifrån. MEN, så tillslut (via folk jag känner) fick jag tag på en äldre dam som kan hjälpa mig ser det ut som!! :D Helt otroligt. En pensionerad sjuksköterska. Jag är jättetacksam för att hon vill hjälpa mig. Plus att min ingifta morbror kan hjälpa mig ibland. Det löser sig kanske så att jag kan få mina åtta veckors IV-behandling! Yes! Jag kanske kommer SKA bli frisk :D
Kommentarer
Trackback
