Illamående

Den här bilden ger mig ångest (suprise!), men den är väldigt beskrivande för hur det känns
(vilket jag erkänner motvilligt). Usch!

Jag är så trött, så trött. Bara en sådan sak som att äta gör mig trött, att tugga är jobbigt, jag klagar, jag har ont, jag känner mig ynklig. Jag vill inte vara såhär, helt nedbruten. Låt mig bara få sova... Jag skulle kunna somna vart som helst, hur som helst, när som helst. Nästan, förutom när jag har panik.
För vet ni vad? Jag mår illa! Medicinen (jag antar i alla fall att det är den!) får mig att må illa, och det skrämmer ju skiten ur mig. Jag har ångest hela tiden, för jag är så galet rädd för att jag ska börja må så illa så att det gör att jag spyr. Tänk om jag spyr!?! Jag vill inte vara med mer, vill blunda bort allt det här, gråta och krypa upp i mammas knä och bli tröstad, för jag orkar inte stå upprätt mer. Fast det gör jag ändå, jag orkar inte, men på något sätt orkar jag: det finns alltid lite kraft kvar, eller, när tar kraften slut?

Det här illamåendet får mig att bryta ihop, eftersom det gör att jag har ångest hela tiden, vilket inte direkt gör mig piggare om man säger så. Jag har ingen aptit, tvingar i mig maten och får ångest, är jätterädd att den ska komma upp igen, för det känns som om hela magen skriker "neej, jag vill inte ha ner något mer, jag orkar inte ta hand om det, jag ska sova! Låt mig va".
Jag är hungrig och mår illa för att jag är hungrig, men kan inte äta för att jag mår illa, och mår ännu mer illa när jag ser maten, men jag måste äta upp den för att kunna ta min medicin - för annars så mår man illa (om man inte tar den i samband med måltid): men den vill jag egentligen inte ta eftersom jag blir yr och inbillar mig att jag blir ännu mer illamående av den. Allt det här illamåendet ger mig en väldig massa ångest, som i sin tur gör att jag hetsar upp mig själv och mår ännu mer illa.
Hjälp, vilket virrvarr av illamående, det är ju så att jag börjar må illa! Nej, men seriöst, jag har sådan sjuk ångest över det här illamåendet. När ska det sluta? Tänk om det bara byggs på och blir värre? Nu när koncentrationen av den intravenösa antibiotikan ökar, i morgon.
I morgon ska jag alltså få behandling igen, jag är LIVRÄDD. Tänk om det är droppen som får bägaren att rinna över!?!

Aiihihi. Hjälp. Hur ska jag klara det här!? Men på något sätt vet jag att jag klarar det, trots att det verkar omöjligt att ta sig igenom, men jag måste, och då gör jag. Men det är inte lätt, jag mår skit under tiden, men jag klarar det på något sätt. 
Hjälp, jag vill verkligen lägga mig i sängen och gråta och försvinna från allt. Jag vill inte må illa. Men jag vill ju bli frisk!



Kommentarer
Postat av: Läsare

Om Du ofta mår illa skall Du be Din läkare att han skriver ut tabletter till Dig som heter Primperan.

De är mot illamående och hjälper ganska bra.

2012-02-21 @ 09:20:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0