Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Dropp dropp

Nu sitter jag på mottagningen och droppar. Dripp dropp. Tre timmar! Det är lång tid, och jag känner mig yr och hemskt trött. Skulle lätt kunna sova de här tre timmarna, men jag har träffat en annan droppare så vi pratar, det är trevligt. Det visade sig att hon också har spyfobi! Vilket sammanträffande, både borrelia och spyfobi. 
Vi är fler än man tror, av båda sorterna ;)

Oj vad man blir hungrig av det här droppet!

Mat, mat, mat, men jag vågar inte riktigt äta samtidigt eftersom min fobihjärna försöker få mig att tro att magen kanske reagerar då, ifall jag får dropp samtidigt som jag käkar. Dumma fobitankar, jag vet ju att de inte är logiska, men ändå lyssnar jag på dem...

Nej nu ska jag vara social igen. Bye bye :)