Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Ändrade planer, ett hjärta som slår

 

Jag får helt enkelt följa hjärtats rytm ;)

 

Idag blev det inte som det skulle. Halv fyra skulle jag bli hämtad av den här snälla damen som har sagt att hon kan hjälpa mig med droppet och att sätta sprutor. Men förra veckan då jag var hos läkaren och fick dropp, och framför allt igår och idag, så har mitt hjärta slagit sådär som det började göra i höstas, hårt, oregelbundet, konstigt - liksom stressat. Jag ringde för att fråga läkaren ifall jag ändå skulle fortsätta med droppet, och det blev ett nej. Den här medicinen är starkare än den jag hade i vintras, och man ska inte ta den om man är hjärtsjuk eftersom hjärtat kanske inte klarar det, men att den är starkare gör ju också att den hjälper bättre mot de dumma bakterierna. Så därför är det skit att jag inte kan ta den. Jag vill ju bli frisk.

Nu ska jag istället gå tillbaka och ta den medicinen jag hade i vintras, men det betyder att det inte blev någon droppning för mig idag. Och jag som har haft sådan förväntansångest! Nu helt i onödan (som att det inte alltid är onödigt).

 

En nackdel till med att det inte blev den här medicinen är att den andra är dubbelt så dyr! Och det blir ju ganska så mycket dyrare det handlar om. Men vad ska man göra, om det är så att mitt hjärta inte orkar? Jag trodde ju det var bra. Tänk om det bara är jag som inbillar mig att det slår sådär igen? Fast näe, igår slog det verkligen som det gjorde då det började i höstas.

Positivt med att jag ska ta den andra istället är att den bara tar en timma iställt för tre (dock så är det en gång mer i veckan man måste ta den) och att jag, vad jag minns, inte blev riktigt lika förlamande trött av den och inte mådde lika illa.

Nu skrev han ut det på recept så att jag ska gå och hämta ut på apoteket nu: undra om det går på högkostnadsskyddet då! :D Man kan ju alltid hoppas.

 

Tjohej.

 

tassar in och hoppas att du sovit gott och får en väldigt bra Måndag, trots att det råkar vara just en måndag :D

Tack så mycket för omtanken, livet är bra orättvist ibland. En dag kan det bara ta slut. Hihi tack, han är ett riktigt bustroll. Allt bra med dig?

sv: TACK! vad glad jag blir av dina fina kommentarer:)

ha en bra vecka

kram

Ja det är hämskt speciellt när det är föräldrar till små barn pappas yngsta är 4 och 7 det är mest synd om dem. Vad synd, är det något du kommer bli frisk från sen?

tack för din kommentar inne hos mig...



Nej jag har inte borrelia vad jag vet men jag har en massa konstiga symtom...som jag sökt hjälp för massa gånger men det verkar inte vara några fel på mig. Man tros vara inbillnings sjuk...:(



Jag ska kika här fler gånger och läsa din blogg...