Att leva med oro

Jag kom att tänka på en grej idag, jag har visserligen tänkt på det innan, men nu slog det mig igen. Varför finns det två ord för att spy, eller kräkas, ja är det någon skillnad egentligen? När jag var yngre så var jag livrädd till och med för orden, jag fick panik om någon sa spy, eller ännu värre, kräkas. Genom kbt-träning så är jag inte det längre, även om jag inte direkt får mysiga associationer om jag läser/hör orden så får jag i alla fall inte panik. Det var så illa att om någon i samma rum som mig sa spy så fick jag sådan panik och blev så rädd att jag sprang ut ur rummet, började skaka och gråta och höll för öronen.
Jag är glad att min fobi inte är lika stark idag som då i alla fall.

Jag har alltid tyckt att ordet kräkas är mycket värre än spy. Varför? Jag får mer skrämmande bilder av det ordet. Det låter nästan som om det har fastnat kräk i halsen på den som säger det, man får kraxa ur sig det. Kräkas är också längre än spy, dvs spy är kortare plåga haha - jag vill hellre spy än att kräkas? Ehe. Kanske inte riktigt (men som sagt, är det ens någon skillnad på att spy eller kräkas?).
När jag var elva och gick i kbt-terapi fick jag öva mig på att säga och skriva ordet och då var det alltid kräkas som gav mig mest ångest. Jag tyckte att terapeuten var riktigt elak mot mig när hon tittade på mig och sa "kräkas... kräkas... kräkas!", uwwh. Kanske beror det faktum att ordet kräkas är mer obehagligt också på att spy påträffas i andra sammanhang än just som sjuk-spy, till exempel som i engelskans spy=spion? Jag kommer ihåg att jag inte ville kolla på filmen spykids bara för att den hette som den gjorde. 
När man söker på bilder på google så kommer det tex upp en massa bilder på spioner när man söker på "spy" (däremot om man söker på spya får man upp en hel rad läskiga ångestframkallande bilder!), medan kräkas inte kan misstolkas som någonting annat än just... kräkas.

Egentligen är det ju bara ord! Tänk att ett ord kan vara så känsloladdat och väcka så mycket ångest...