Fick inte ha handskar!
Idag skulle vi labba med levande bakterier för första gången. Och inte vilka bakterier som helst, tre utav dem var bakterier som man kunde bli magsjuk av!! Först hade läraren en lång föreläsning om smittorisker och sa andra läskiga saker, som att en viss magsjukebakterie kunde överleva ETT HALVÅR på labbänken där jag lagt ner mitt skrivhäfte. Nu är jag skiträdd för att ta fram skrivhäftet. Dessutom så sa hon att det gjorts studier på hur länge en nys stannar kvar i en tunnelbanevagn - i TVÅ veckor! Tänk vad många nyspartiklar som finns där inne, tänk vad mycket magsjukepartiklar det också finns där inne då... Det är ett under att man inte är sjuk hela tiden egentligen! Sen fick jag också lära mig att vinterkräksjukeviruset heter Calici och att namnet tydligen är missvisande eftersom man kan drabbas av det även på sommaren. Jättekul info för mig.
Nästan hela föreläsningen satt jag med uppspärrade ögon och måste sett helt galen ut.
När det var dags för oss att börja labba så tog jag självklart på mig handskar, trots att läraren sagt att hon helst inte ville att vi skulle ha hanskar på oss (tydligen blir man mindre försiktig då). Hon såg att jag tagit på mig handskar och undrade varför (om man har sår får man ha på sig), jag sa som det var, att jag har eksem (vilket inte riktigt var hela sanningen då) varpå hon frågade ifall jag hade vätskande eksem. Nej. Då sa hon att jag inte fick ha handskarna.
INGA HANDSKAR! Och vi skulle hålla på med magsjukebakterier. Seriöst, jag som var stolt över att jag ens vågade vara i samma rum som de där bakterierna! Hur ska jag klara mig utan mina vänner handskarna? Trots att jag har handskar så sprutar jag ju ner händerna med massvis desinfektionsmedel så fort jag kan, för jag litar inte på handskarna helt. Så, UTAN handskar = total panik. Om jag inte ens får ha handskar kommer jag i princip gå omrking med händerna i ett desinfektionsbad ju (och ändå inte lita på att det fungerar), det blir lite svårt att arbeta bara...
Jag fick gå ut och prata med läraren, det brast och jag började gråta, berättade om min spyfobi. Jag fick ändå inte ha handskar sa hon, av principskäl. Fy, det var hemskt, jag visste inte vad jag skulle göra, jag såg hur utbildningen rann mig mellan fingrarna. Hon sa att hon förstod att det kändes hemskt, och så undrade hon ifall jag tänkt igenom hur det skulle bli att labba såhär och att jobba med detta sen. Jag har tänkt igenom det, och tanken är att jag SKA klara det, men jag klarar inte ALLT på en gång. Jag jobbar på det, men det går inte att bli frisk över en natt, så det som skrämmer mig är att det ska ta för lång tid.
Efter att ha förklarat lite mer så fick jag ha handskar på mig idag och i morgon i alla fall, men sedan skulle vi sätta oss ner med programansvarige och fundera ut hur vi skulle gå vidare med det här. Det som kändes bra trots alla hemska känslor jag kände där och då var att läraren sa att vi skulle lösa det här och lägga upp en plan för hur vi skulle få det att fungera. Jag VILL verkligen fixa det här! Jag vill inte att min fobi ska få hindra mig. Jag är så galet ledsen och trött på att fobin förstör mitt liv.
Just nu sitter jag och är jätterädd och skakad efter idag. Jag längtar verkligen inte tills i morgon då vi ska fortsätta med labben. Hur ska jag lyckas få i mig någon lunch när vi håller på med massa magsjukebakterier...!?! Och det värsta är att vi ska LUKTA på dem, för att lära oss hur olika bakterier luktar. Jag tänker inte sticka ner min näsa bland magsjukebakterier!
Hon försökte lugna mig med att vi inte håller på med några livsfarliga bakterier (det var innan jag berättade exakt vad som skrämde mig), om hon bara visste att jag så mycket hellre hade hållt på med livsfarliga bakterier än med just magsjukebakterier. Förkylnings/halsflussbakterierna som är de andra två vi ska undersöka är tillräckligt jobbiga för mig att jobba med (enbart för att jag inbillar mig att man KANSKE kan bli magsjuk av dem också), men det funkar i alla fall.
Efter idag börjar jag verkligen undra vad jag har gett mig in på! Tänk om jag inte klarar av det? Jag måste ju klara att undersöka bakterierna för att kunna bli biomedicinsk analytiker, det är liksom oundvikligt. Visst, när jag är färdigutbildad så kan jag välja att jobba på ett ställe där man inte utsätts för just magsjukebakterier men smittor av olika slag kommer alltid att finnas med i bilden på något sätt. Fixar jag det?
Jag ska försöka. Jag vill utmana och vinna över min fobi, men det går inte över en natt, jag får ta det stegvis... men fungerar det att göra det, kommer jag klara att hålla utbildningens tempo om jag ska ta det stegvis?
Det här är riktigt jobbigt för mig, jag ser inte fram emot morgondagen. Jag känner att jag är psykiskt nedbruten just nu med allting. Det kändes till och med tungt att över huvud taget vara på sjukhuset idag, det påminner mig om magnetröntgen igår som var väldigt jobbig och det faktum att det finns en risk att jag har hjärntumör eller cancer. Inte ens en trolig risk - intalar jag mig i alla fall - men en risk ändå!
Och nu är det tentaplugg som gäller i mängder... det känns väldigt långt borta just nu. Jag vill verkligen klara tentan, men hur det ska gå till är ett mysterium.
Du är så duktigt som kämpar på, som inte ger upp, som vill så mycket!
För vet du vad, vissa dagar betyder det mer att man vill och försöker än om man klarar det eller inte, och jag vet att du vill, det skriver du själv gång på gång på gång och det är bra!!
KRAM på dig!
Svar:
