Att leva med oro

Känner mig så trött, har rödgråtna ögon och en hjärna som är i någorlunda mosat tillstånd. Jag har mossa i hjärnan, som jag brukar säga. Det sliter på kroppen och psyket att vara spänd och orolig hela tiden kan jag tala om för er som inte kunde lista ut det själva (eller råkat missa alla mina inlägg här på bloggen). Än så länge har jag inte blivit magsjuk, och jag vet inte om någon annan har blivit smittad heller - så kan hända var det "bara" något konstigt han ätit. Jag kommer i alla fall inte sätta min fot innanför deras lägenhet förens det gått över en vecka sedan han var sjuk, och det kommer ta bra mycket längre tid innan jag vågar gå på toaletten där igen (får väl hoppas att jag inte blir akut kissenödig eller bajsenödig när jag är där, då blir det inte bra)!

Jag läntar så otroligt mycket till sommaren nu, bortfrån den kalla mörka vintern som hotar med sjukdomar och usch.
Just nu orkar jag inte skriva mer, är alldeles för lost i hjärnan för det. Kanske inte världens bästa grej att göra då man är lost i hjärnan, men jag ska ut och träna på att parkera med mamma. Vill lyckas få körkortet nu i vår eller till sommaren (ska bara orka ta tag i det, som med allt annat). Skulle kännas skönt att ha det gjort, annars känns det som att det aldrig kommer att bli av.
Så, bye bye så länge.