Att leva med oro

Usch. Det for en obehaglig rysning genom mig när jag såg den här rubriken och bilden på DN.se:s hemsida:

Ordet "kräksjuka" sätter genast igång varningssystemet och alla röda lampor börjar blinka, innan jag ens hinner ta in vad rubriken säger så hinner jag inbilla mig att det är världens katastrof. Jag ser ett scenario där tidningen har skrivit att varenda person i hela sverige kommer drabbas av kräksjukan i år eftersom den är extra aggressiv eller något. Ibland står det inte ens något om kräksjukan utan det är ett annat ord som förvrids i min hjärna.
När jag var yngre så hade jag fått panik av att se en kräksjuke-rubrik, som tyvärr lite titt som tätt pryder våra kvällstidningar, men nuförtiden så klarar jag det väldigt bra - trots att min hjärna ibland hinner skena iväg och ge mig ett jättehemskt scenario (som jag oftast inte ens hinner registrera vad det skulle vara för scenario, bara att det skulle vara katastrofalt ur min fobisynvinkel). Visst tycker jag fortfarande att det är lite obehagligt, men kan snabbt lägga det bakom mig och rycka på axlarna åt rubriken. Fast ibland, som nu, då jag är totalt oförberedd på att få en sådan bild eller rubrik uppslängd i ansiktet på mig så skapar det lite värre obehag.
Det är precis som om någon helt oväntat hoppar fram bakom ett hörn och skrämmer en. Först blir man jätterädd, tills man har insett att det bara var ens vän och inget farligt, då lugnar man ner sig ganska snabbt, även om man kan vara lite skärrad ett tag till.

Som övning, för att utmana min fobi, har jag nu suttit och tittat på - då menar jag riktigt studerat - bilden och rubriken tills obehaget gick ner. Och det gjorde det riktigt snabbt till och med! Det är sådana "småsaker" som man får hitta och utmana sig själv med för att nå målet: att leva ett liv fritt från fobin.