Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

längtar bort

Jag vill så gärna åka till ett soligt land. Jag vill bort från det här mörkret, bort från all ångest och oro, bort från mig själv. Oj, vänta nu, det går inte. Men i alla fall, jag vill bort från det där som egentligen inte är jag, men som klamrar sig fast som en parasit på mig.

Seriöst, ge mig sol!
Det skulle pigga upp mitt sinne (jag påverkas så otroligt mycket av ljus, jag blir typ deprimerad av mörker) och troligtvis göra att mitt eksem blir bättre. Det sägs att det skall bli bättre av sol och salta bad. I hope that's true för ingenting annat verkar ju hjälpa.



Här är lite bilder från när jag och min pojkvän var på kreta 2009.








Visst blir man sugen på att åka utomlands? I alla fall jag :)

Jag håller med dig. Åker man utomlands kommer man i alla fall ifrån vinterkräksjukan ett tag och för mig är det mitt allra största problem.

Hej, jag tycker också att man ska kunna prata om sin ångest utan att folk vrider och vänder på sig obekvämt.

Jag lider också av spyfobi, folk borde inte leka med ordet fobi, verkligen. Nu för tiden tror människor att det innebär att man blir lite rädd för insekter och sånt. Men i min fobi, och din, och alla andras sker total paralyserande skräck.

Jag går i KBT och försöker reda ut det här. Men... Ibland verkar det hopplöst. Jag har haft det sen jag var 12.

Vinterkräksjukan är också min värsta skräck såhär års. Jag var hemma hos min pojkvän, och hans lillebror sa att han haft det för några dagar sedan. Jag flippade totalt och åkte hem.

Kolla gärna in på min blogg! Jag skriver också mycket om ångest, men inte om fobin, jag kan inte sätta ord på det lika bra som du.