Att leva med oro

Hejsan!
Som tur var så var jag inte vaken då, klockan tjugo i sex i morse. Sanningen är att jag inte vaknade förens klockan var halv ett (för att pappa hade ringt fyra gånger och försökte få med mig ut på en skidtur haha).
Det första jag gjorde var i alla fall att logga in här på bloggen, och vad möts jag av? Massa läsare, vet ni hur glad jag blev? :D
Mitt mål med denhär bloggen är att kunna hjälpa någon med den, och om inte någon annan, så mig själv (genom att jag får skriva av mig). Men helst vill jag hitta de där personerna som sitter där ute i vårt avlånga land och lider av panikattacker, fobi eller ångest, oro, eksem, ja något av det jag skriver om, för att de inte ska känna att de är ensamma. För jag vet hur jobbigt det är att känna att ingen förstår. Har man inte upplevt en panikattack, ja då kan man aldrig föreställa sig vilken förbannelse det är, vilken plåga. Därför kan det nog kännas skönt för folk som har varit med om detta att få kontakt med någon annan i samma situation. Eller för folk som känner någon som mår dåligt på det här sättet; det är också väldigt viktigt att de får en ökad förståelse för vad det är deras dotter/son/kompis/partner går igenom.
Så därför försöker jag locka hit läsare, genom att synas på andras bloggar till exempel (blev jätteglad idag, fick veta att jag var "dagens blogg" på en blogg), så för den som vill hjälpa mig att nå ut till folk är det fritt fram, men annars ska jag nå ut till dem på något sätt i alla fall.
Göm er inte i era skrymslen, komsi komsi, en blogg väntar på er!

Det är helt okej att bara läsa, utan att kommentera, men det skulle också vara väldigt trevligt om ni som läser det här och själva/känner någon som lider av någonting gör er till känna (det kan vara anonymt) och berättar vad ni har problem med. Jag är jätteförvånad. Jag trodde aldrig att jag skulle ha träffat på såhär många som jag har gjort som lider av samma problematik som jag. Inte efter såhär kort tid. Kanske efter två/tre månader, men inte efter 11 dagar! Jag känner mig inte lika ensam om det längre, tack för det.

Hoppas ni alla där ute får en bra dag, men det är okej att ha dåliga dagar också, annars hade inte de andra dagarna varit lika bra.