nattuggla
Varför gör jag såhär? Jag vet att jag inte mår bra av att vända på dygnet, men ändå är det såå svårt att gå och lägga sig i tid och förändra de ingrodda vanorna. Är nästan övertygad om att psykologen i morgon kommer ta upp att jag måste göra någonting åt mina sömnvanor. Att jag ska gå och lägga mig tidigare. Jaa, det är väl bra, det skulle jag behöva. Men hur ska jag lyckas med det? Nu är det särskilt svårt när min pojkvän bor i mitt lilla rum och har helt vrickade sömnvanor, precis som jag. Han kommer inte kunna ändra på dem, och jag kommer inte kunna ändra på mina sömnvanor om inte han ändrar sina. Kan inte sova om han sitter vid datorn osv.
Ni ser ju, klockan är tjugo över två och jag kommer inte att gå och lägga mig innan tre (ska göra min hemuppgift som jag fick från psykologen ehe - typiskt mig att göra allt i sista stund). Undra vad psykologen skulle tycka var bäst, att jag gör min hemuppgift såhär sent men får den gjord, eller att jag struntar i den och går och lägger mig? Jag borde ju såklart ha gjort den tidigare... men jag har verkligen inte orkat ta tag i det :(
Det är ju inte svårt att lista ut varför jag bara har tänkt plugga de mest opluggiga kurser jag kunnat hitta den här terminen hehe.
Aja... kanske ska börja fundera på att faktiskt gå och lägga mig? I alla fall påbörja processen att smörja in mig osv osv.
Oups, inte bra att mamma läser min blogg asså... Det här ville hon nog helst inte veta :P men jaja, du får skylla dig själv att du läser mamma :D
Ja, exakt så, precis den paniken som jag fick när jag hörde honom gå upp från sin säng och in till mamma. Den får man varje gång. Låg o skakade hela natten o lyssnade efter allt som kunde vara relaterat till magsjuka. Men, nu är det morgon och lillen är påväg till skolan. PUH. Och min familj har inte en aning om hur jag har mått här inne på mitt rum inatt. AF= Arbetsförmedlingen.Jag hade ett heltidsjobb som jag avslutade och sedan började jag jobba på dagis. Där blev jag som sjukast då jag jobbade mitt under ett utbrott av vinterkräksjukan o ja nu känner jag att det där inte är min grej just nu iaf. Älskar barn, men för min egna skull är jag nu arbetslös. Har därimellan varit sjukskriven en månad under julen då jag inte ens steg ur sängen..Och nu har jag bestämt mig. Att nu är resan mot ett normalare liv iaf påbörjad..Så AF är ju ett steg i processen då.
Ja, jag ska bo helt själv. Men i mitt fall kommer det li bra då min pojkvän och jag kommer kunna träffas mer på helger o så:) Och det är endast han som får mig på bättre humör:)Dessutom kommer jag slippa ligga vaken om nätterna och oroa mig och ha panik. Förutom när jag själv känner mig "magsjuk" som tyvärr händer alltför ofta att jag får för mig.Psykologen jag går hos säger att det båda kan vara till det bättre och till det sämre att jag skall bo själv. Bättre för att min fobi inte är accepterad hemma med mera med mera vilket gör att jag mår sämre, och sämre för att jag kan börja isolera mig ännu mer. Jag har sen i mitten på oktober inte kunnat åka o handla ens. Men nu efter jul så har allt gått fort. Så nu blir det flytt, och en resa som kommer bli jobbig´, men som är sjukt välbehövlig för lilla mig :)
Ja, jag kan inte åka buss,tåg eller knappt bil. Jag vet hur det är:( Men du fixar det!! Det brukar man göra tillsist ändå, vi är otroligt starka människor, faktiskt, även om vi känner oss så sjukt svaga och hjälplösa. Jag har precis börjat köra lite korta sträckor själv igen. Har under ett tag fått panik när jag gjort det och lidit av konstant illamående hela dagarna så jag har inte fixat det ens.. Men nu så börjar jag som sagt :)
En fråga! Går du hos en vanlig psykolog eller är det en utbildad kbt behandlare?
Jag gick först nämligen till psykologen för att jag mår dåligt psykiskt och för att jag mådde konstant illa. Men sen nu när vi slog fast vid olika saker så bestämde han sig för att kbt behandla mig.Om jag ville då förståss.. Men undrar om en vanlig psykolog brukar vara den som kbt-behandlar?
Oj det här blev långt, men struntsamma :) hihi
Jag tror inte att psykologen vill att du går och lägger dig tidigare utan att du går upp tidigare på morgonen så att du är trött kvällen efter. Min psykolog vill att jag går upp sju även om jag inte somnat förrän klockan sex, då kommer jag kunna sova bra kvällen efter och dygnet är vänt :)
Svar: Jo jag förstår dig. Jag känner många som inte gillar att åka kryssningar av just den anledningen. Jag själv har blivit van efter att min pappa bodde i finland och min min mamma bodde i sverige när jag var liten:P Så det blev mycket kryssningar fram och tillbaka.
Ja precis. Det finns vissa människor som bara tar in det possitiva. Det är ju i och för sig inte så bra det heller men ibland önskar jag bara att jag vorre så istället för att gå och oroa mig hela tiden. kram
Jag förstår precis hur du är, jag vänder på dygnen så fort jag får en chans, ibland även då jag går i skolan, för utav någon konstig anledning så pluggar jag bättre på nätterna...
Men att gå och lägga sig sent(eller tidigt på morgonen) och gå upp tidigt är inte heller bra...
Men det viktiga borde väll ändå vara att man får rätt antal timmars sömn? eller?
Svar: jag låter också min stress gå ut över andra, tyvärr... men det är jobbigt. Proverna vet jag inte riktigt, eller jo jag klarade iallafall den i litteraturhistoria ( som jag pluggade på halva natten) och sen exel provet, njaa, den får vi allt se...
Har man fast inkomst så kan man :)
Jag hoppas verkligen att du någon dag ska stå i NY och hjälpa till som du vill. Det kan du. Tvivla inte, för det är så onödigt. Du kan. Något jag vill att du tittar på är en kurs för att kunna sätta upp mål. Goal33.com eller kika på klipp på youtube. Jag gick den kursen i gymnasiet (sidan av) och fick senare träffa Paul Martinelli från Florida som hade föreläsning på Hotel Sheraton i Stockholm. Han är otroligt varm och duktig och man får så mycket hopp!! Sedan fick jag tips om att SJÄLV hålla föredrag i globen, för mina lärare och Paul blev så inspirerade av min historia och förändringar.
Jag lovar att du också kan... och din story kommer att inspirera många!!! Stor kram på dig!
Svar: ja helt galet tidig, men jag var så trött efter dagens äventyr, dock är jag trött nu med haha!
Spana in gårdagens shopping! Vad tycks?
http://linnfagerholm.blogg.se/
http://linnfagerholm.blogg.se/
fin blogg:) allt bra idag?
Svar: Om jag blev sjuk eller inte är en olöst gåta. Jag betedde mig som om jag vore magsjuk, usch. Spydde inte. Men jag Får panik bara jag tänker på det. Jag låg o höll mig i tre dagar. Sen dess har jag varit sjukt dålig i min fobi. Men nog om det. Vi ska bli friska :) Allt går om man bara vill sägs det ju, så om du verkligen vill jobba på dagis så kommer du fixa det i slutändan.
Min pojkvän han lugnar mig när jag tror att jag blivit smittad.Som händer minst en gång om dagen.Men aa, det är nog alltid svårt för folk att förstå en om man inte lider av det själv. Jag tänker ju hela tiden på denna magsjuka och aa, det är svårt för även honom att förstå. Det som underlättar för mig är att han är noga med handtvätt och så för min skull och aa han är så snäll och lyssnar och lugnar när jag ringer honom och har panik efter såväl en panikattack eller när jag hört ordet magsjuka någonstans där jag befunnit mig.
Angående familjen så är det en tuff bit. Skilda föräldrar. Och massa annat som spelar in i bilden. Min mamma och min bror som jag bor med är inte sådana som tvättar sina händer osådär ens när dem varit ute någonstans så för dem är jag naturligtvis riktigt extrem när jag tillomed diskar om bestick osådär. Men, mamma förstår väl men hon överlämnar det där till tystheten. Det är ju inte så lätt för dem att göra någonting åt min fobi och rädsla så att säga.
Om jag skulle behöva spy så skulle jag behöva prata med någon efteråt. Men det är inte det att jag är rädd för att vara själv om ifall att jag skulle kärkas. Jag är snarare lugnare själv då jag vet om att jag själv tvätrat händer osv hela tiden då jag varit iväg osv. osv. Men hemma så gör ju inte resterande familjemedlemmer det. Så sånt slipper jag ju oroa mig för. Och ligga vaken om nätterna och lyssna efter tecken. Det räcker med att jag själv vaknar upp och får för mig att jag är sjuk.
Därimot kan det ju som jag sa innan vara negativt att jag isolerar mig ännu mer . Men det ska jag försöka att inte göra ju:) För nu ska jag bliiiiiii av med detta lidande snart hoppas jag.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats som du märker . hahah. Men det får räcka för denna gången tror jag , :)
Men P.S , spelar ni in? Vad läskigt:P Det skulle inte jag fixa!!!
Svar: Den blev galet god idag! Och nej 250 kg är ingenting ju så du är välkommen hit =)
Svar: du ha så rätt om fängelsena, varför inte prioritera annat? jag blir så arg när någon pratar massa strunt om fängelsena utan att veta... och ungdomsvården!
sv: jag tror att det är att ju längre tid det går - för varje dag, varje minut, varje sekund - så kommer jag närmre den dagen då jag kommer kräkas igen. så jag är rädd. livrädd. så rädd att jag ibland vill stoppa fingrarna i halsen för att göra det med "kontroll". så jag är förberedd. som om jag skulle göra det? haha... den enda jag egentligen pratar om det här med är min pojkvän. han får höra det varje dag. annars pratar jag inte med folk om det. jag gillar inte att behöva prata om det. hetsas. är väl därför jag egentligen inte söker upp folk såhär i vanliga fall, med samma problem. det känns som att det kommer bli en ÄNNU större del av livet då. som om det inte redan är det liksom...
det styr mig redan, har gjort det alldeles, alldeles för länge. hatar det.
hur länge har du haft din fobi?
