Att leva med oro

Återigen förundras jag över saker man kan bli glad för att man klarar. Det åskar i våran lägenhet just nu (en av tjejerna är inte särskilt bra på att hantera sina känslor då hon är hungrig), men här sitter jag, som alltid brukar bli orolig och tro att det är jag som har gjort någonting, utan att det bekommer mig alls. Varför? Jo, för att jag känner mig glad efter dagens strapatser.
Först var jag och fikade med en kompis (min snälla mamma skickade ett gulligt brev med ett Nalle Puh citat, "Ingen kan vara NERE med en ballong!" och en hundralapp till fika :D TACK!), sedan var jag och "pluggade" i två timmar. Det vill säga, jag var och pysslade på högskolan haha, gjorde en glastavla (en av uppgifterna i min kreativa kurs) till minne av min morbror. Därefter bar det av till Ica Maxi för storhandling. Och vet ni vad? Jag klarade av hela proceduren utan att få panik, bara lite ångest spårade mig i den stora affären, och kunde åka hem nästan 500 kronor fattigare, med två tunga plastpåsar på cykelstyrena, men ändå med ett leende! Jag var stolt och glad över att jag återigen lyckats med någonting som för andra är en fis i rymden, men inte för mig, jag återfick lite grann av min självkänsla och min tilltro till att jag klarar saker. Jag försöker bygga upp mig själv och min självbild steg för steg, långsamt men säkert. Jag kommer att falla igen, men just nu klättrar jag uppåt och det gör mig glad :)

Bara för att jag är på såpass bra humör så vågar jag utmana mig själv: jag ska äta linssoppan jag gjorde igår, som stått i kylskåpet i kastrullen den gjordes i (dvs dålig förslutning) utan att fråga mamma ifall det går bra. No no, ingen försäkring här inte, nu skall det ätas. Innerst inne så vet jag att man inte blir matförgiftad av att äta den, men det där tänk om finns ändå där och gör mig osäker - därför ska jag köra över tänk omet nu! MUMS vad det ska bli gott.

Ni alla som kämpar där ute, med depression, panikångest eller en fobi: ge inte upp, det finns hopp, jag ser ljuset någonstans där uppe, och det kommer ni med att göra. Kram till er!

Ps. En stor anledning till att jag orkar mer och mer tror jag har att göra med att det blir ljusare och ljusare. Jag blir alltid gladare och piggare på våren, och faller alltid ner i ett mörker när hösten och vintern kommer. Återigen funderar jag på ifall man kan bo i fel land utifrån vad som är bra för en? Maybe, men jag skulle aldrig vilja flytta. Får väl göra som flyttfåglarna när jag blir äldre, åka utomlands under vinterhalvåret och vara här på våren och sommaren :)