Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Köttfärsutmaning

Som tur var så var den inte rå...

 

Nu har jag verkligen utmanat mig själv. Trots att jag precis hade fått intravenös antibiotika och fått utslag av den (som myggbett, typ nässelutslag) - och därför var LIVRÄDD att det också skulle resultera i någon allergisk reaktion så att jag kanske skulle må illa och spy - så gjorde jag något väldigt läskigt. För någon annan är det vardagsmat, men för mig var det läskig mat (höhö). Jag åt köttfärs som stått framme i TVÅ och en halv timmar!! Det är liksom i min hjärna nästan som att säga "okej, jag går med på att spy"... galet att jag vågade. Men nu har jag käkat och kan bara vänta och se vad som händer. Och jag känner mig trots allt glad, för att jag vågade. Glädjen fightas mot ångesten, heja glädjen!

Vem vet, kanske hjälper den där antibiotikan för mer än bara borrelian? ;)

 

Trodde att man fick åka till Norge för att få behandling och för att få diagnos. Som Hemimamma gjort med sig och sin familj..har du läst hennes blogg förresten?



Jag har haft trötthetssyndrom och haft otaliga bihålsinflamationer som de inte kan bota..och ihållande värk .....så jag frågade sist jag var hos öron näsa hals specialisten om det inte kunde vara kronisk borelia men han verkade inte så intresserad av den diagnosen.



Jaja ibland tror man att man inbillar sig ..men jag har haft det så här i 10 år minst...



Hur fick du din diagnos?



Kram