Att leva med oro

Jag vet knappt vad jag ska skriva, det mesta i mitt liv just nu handlar om att ta mig från den ena dagen till den andra, fixa skolan och detektivarbeta mig fram till vad det är som gör att jag mår så dåligt.
En sida jag trillade över igår var den här: http://www.fibromyalgi.nu/fms_symptom.asp.
Symtomen stämmer in något otroligt, alla förutom smärtan, vilket ju är huvudsymtomet på fibromyalgi. Visst brukar jag ha ont lite här och där, men inte i närheten av så ont att jag skulle få för mig att jag led av fibromyalgi. För mig är tröttheten värst! Men... tänk om man faktiskt kan ha fibromyalgi trots att man inte har överdrivet mycket smärta?
Det skulle förklara varför det kliar så extremt (vilket ger mig eksem), min mystiska allergireaktion som jag haft sedan juni, IBS-diagnosen, ja till och med cystan! Finns det någon möjlighet, att det är fibromyalgi boven heter?
Tyvärr är det ytterligare en missförstådd sjukdom, folk tror att det är nonsens, att man är inbillningssjuk. Hur skulle jag tackla det hela om det visade sig vara fibromyalgi? Ytterligare en diagnos som gör att folk skulle sätta in mig i ett fack där det står "inbillningssjuka personer som inte klarar av att rycka upp sig". Dessutom finns det ingen direkt behandling för fibromyalgi.
Vi får väl se vad det visar sig vara tillslut. I morgon ska jag ringa vårdcentralen och boka en tid. Jag blev beodrad att göra det av en sköterska på "öron- näsa- hals" eftersom jag har börjat få det jobbigt med andningen (typ som astma) och hjärtat slår så hårt att jag tror det ska hoppa ur bröstkorgen. Sådär som det kan slå när man har en panikattack, men jag anser mig kvalificerad att avgöra om jag har en panikattack eller inte, och det här händer inte då jag har panik utan lite när som helst. Jag kan vara helt kolugn (eller heter det coollugn? öh) men ändå slår hjärtat stenhårt och snabbt, som om jag har sprungit ett hundrameterslopp, och dessutom så känns det som om det slår oregelbundet. Det här med andningen och hjärtat har hållt på ca en vecka nu, men bara lite då och då. Jag har inte velat ringa vårdcentralen, för jag är så rädd att de inte ska ta mig seriöst, därför ringde jag öron- näsa- hals- på sjukhuset i stället. De är underbara där, de lyssnar och vill verkligen hjälpa till. Tyvärr slutade det med att jag ändå ska ringa vårdcentralen nu, eftersom de här sakerna ligger utanför deras område.
Vi får väl se hur det går... Bara de inte borförklarar mig med att vara hypokondriker då jag har så många olika konstiga symtom.

Jag har förresten fått ny tid för röntgen också! Redan på måndag, så det var ju bra, att jag trots allt fick en tid såpass snabbt. Fast jag vågar inte riktigt ropa hej än, det gör jag inte förens undersökningen är klar den här gången! Man vet aldrig vad som hinner hända innan måndag liksom :P