Att leva med oro

För lite mer än en månad sedan så började jag med glutenfri kost eftersom jag haft problem med magen och min moster har celiaki och är väldigt känslig. Dessutom så skulle en del av de problem jag har kunna förklaras med glutenintolerans.
Eftersom jag inte vågar, pga min fobi, göra en gastroskopi så har jag valt att själv utesluta gluten ur kosten i minst två år för att se skillnaden, sen smälla i mig en bulle eller något för att se hur jag reagerar. De flesta skulle nog säga att jag är knäpp som gör på det viset, liksom "slösar bort" två år, kanske i onödan. Men jag vågar verkligen inte göra en gastroskopi! En slang ner i halsen, never never ever. Snacka om spyreflexer och fy, panikattack på dubbelhög nivå. Visst, man skulle nog kunna bli sövd om man tjatade tillräckligt mycket om det, men jag är inte direkt överförtjust i tanken på att bli sövd heller! Man kan ju spy av narkosmedlet.
Jag opererades i våras (tog bort en cysta på äggstocken) och blev sövd, då reagerade jag inte på narkosen, men TÄNK OM (den ständiga följeslagaren) den här gången skulle vara annorlunda...?
Så, jag bestämde mig helt enkelt för att sluta käka gluten och allt vad det innebär. Det är en del krångel, men jag måste säga att det var värre att ta bort mjölkprotein+mjölksocker än gluten. Det som är värst är dock att man måste vara så väldigt försiktig med hur maten har tillagats, vilka kryddor, har de använt samma redskap till det glutenfria som det med gluten, har de verkligen kollat att det är glutenfritt på riktigt osv... Man känner sig så besvärlig när man hela tiden frågar och ska försäkra sig om att det inte är något gluten. Det känns som att folk tycker att man är oförskämd som inte litar på dem! Men vadå, det är inte så konstigt om de inte skulle veta att maltodextrin KAN innehålla gluten, att kornmalt innehåller gluten och vissa kryddor eller grillar kyckling gör det? Då måste man fråga, men detta har jag haft svårt för... vilket har straffat sig. Och det gör det, straffar sig, för tarmen (OM jag nu är glutenintolerant) förstörs snabbt och får man i sig gluten, även om det så är en väldigt liten mängd, så tar det typ tre månader till ett halvår innan tarmen hunnit reparera den skadan! Det vill man gärna inte riskera, särskilt inte om man gör som jag och testar själv, hur ska jag då märka någon förbättring?

Ganska precis i början av testperioden så var jag hos en kompis på fest och hon visste att jag precis "blivit glutenintolerant" (åh, tycker det är så svårt, jag kan ju egentligen inte kalla mig det, eftersom jag inte vet än!) och hennes farmor hade varit så snäll och bakat glutenfritt bröd till mig. Hur gulligt som helst. Men när min kompis tog fram brödet så la hon det på samma tallrik som det vanliga brödet, och då kan jag egentligen inte äta det (ja, det är så noga - hehe, jag är iaf van vid tänket. Samma tänk som med fobin och bakterier) eftersom det nuddat varandra, men eftersom jag inte ville vara oförskämd så sa jag bara till henne att det egentligen inte ska ligga på samma tallrik (varpå hon tyckte att jag var fånig som var så petig. Men vadå, det är inte att jag vill vara oförskämd, men är jag inte försiktig så förstör jag min kropp och mår dåligt!
Iaf, jag tog en brödskiva, tog bort det som nuddat, och åt. Det var jättegott, men... det smakade precis som vanligt bröd. Lite för mycket. Så jag frågade henne ifall hon var SÄKER på att det var glutenfritt eftersom det smakade som vanligt. Hon var säker.
Den kvällen hade jag helt galet ont i magen, kramp, och gaser som jag vet inte vad. Kunde inte sova, för min mage bara bubblade. Två dagar senare smsar min kompis och säger förlåt, för tydligen var brödet inte glutenfritt, hon hade tagit fel. När hon kollat i påsen nu så hittade hon det glutenfria brödet.
BINGO!
Där fick jag för att jag inte vågade stå på mig. Där lärde jag mig en läxa. Jag klandrar inte henne för att det blev fel (även om jag tycker att hon kanske kunde ha kollat lite noggrannare, typ kollat en extra gång då jag frågade), alla kan göra fel och som tur var var det precis i början av testperioden så då "gjorde det inte så mycket".
Det ledde faktiskt till och med till något bra - jag fick bevisat att jag antagligen är glutenintolerant (om det inte bara var ett sammanträffande). Det var inte inbillning, eftersom jag faktiskt litade på henne och trodde att det var glutenfritt så kunde jag inte framkalla problemen utan de var äkta. Jag åt glutenbröd och fick en reaktion, som alltså inte var inbillning. Intressant. Och min slutsats blev: Jag måste bli bättre på att våga stå på mig och fråga vad allt innehåller, be om att få läsa på förpackningarna osv!

Nu ligger jag och försöker somna, men det går inge vidare. Min mage är uppsvälld och bubblar som jag vet inte vad! Har jag gjort samma misstag igen?
Jag var hemma på kvällsmat med mina vänner och de vi var hos hade fixat glutenfritt till mig. Qornfärs mm och glutenfritt bröd, ja till och med ett eget smörpaket (det finns smulor från glutenbröd annars). Jag hade för mig att jag läst på ett qornfärspaket att det innehåller gluten i någon form, men då hon sa att hon kollat och att det inte var gluten i så litade jag på det. Hon var ju väldigt noga med allt annat.
Jag fick ont i magen ett tag efter att vi ätit, och nu bubblar den i massor som sagt. Jag kollade upp vad qornfärs innehåller och den innehåller kornmaltextrakt. Korn (som i sädesslaget korn, inte svamp - qorn) innehåller gluten precis som vete (men folk verkar tro att det bara är vete som är gluten). Ajdå... Skit också. Men intressant igen. ÄR det gluten på riktigt med andra ord? Det värsta är nu att jag alltså får "börja om" testperioden, kanske inte helt, men iaf vara medveten om att det här kan ha förstört en del.
Usch, jag var skiträdd för att jag skulle spy pga att jag fåt ti mig gluten, min klasskompis syster gör nämligen det. Men än så länge har jag inte spytt, så min reaktion är nog inte att spy iaf. Det vore dumt gjort av kroppen att reagera på det viset, när den samtidigt tror att spy är livsfarligt ;P

Såå... en till läxa. No more gluten!
Jag måste vara väldigt försiktig och inte lita på att alla vet precis vad som är gluten. Jag får väl verka oförskämd då, men det handlar faktiskt om mitt välmående, så tar folk illa upp för det så kan jag ju för all del ta illa upp för att de då inte verkar bry sig om att jag ska må bra?
Okej, sådär lyckas jag inte tänka på riktigt, men jag skulle nog må bra av att bli LITE mer kaxig och stå på mig.
Åh, nu ska jag göra ett försök att sova igen, får försöka ignorera bullret. God natt :)