Att leva med oro

Ungefär som Voltaire känner jag fast gentemot svenska läkares syn på borrelia. Vad ska jag ta mig till, vart ska jag få hjälp? Om jag har gått med borrelia i 2-3 år eller mer så kommer det inte gå över på en två veckors antibiotikakur, men säger man något sådant till läkarna så fnyser de och ser ut som om de vill spärra in en på mentalsjukhus!
Jag vet ju inte vad som är rätt, men det vet inte de heller! De hävdar att långtidsantibiotikakur inte är vetenskapligt bevisat, men faktum är att det inte är vetenskapligt bevisat att det räcker med en kur på 14 dagar heller, men det talas det väldigt tyst om.
Jadu, Voltaire, vad gör man? Det är sant att det är farligt, på riktigt, livsfarligt till och med. Det handlar om mitt liv - även om jag inte dör av borrelian så kan den förstöra hela mitt liv om jag inte får behandling - och då vill jag vara säker. Jag känner mig inte alls säker med den svenska sjukvården när det kommer till borrelia. Det känns som om ingen egentligen kan någonting på området, men alla vägrar erkänna att de inte kan så mycket. I norge och andra länder har man i alla fall (på riksnivå, inte bara privatkliniker) börjat fundera på om borrelia behöver behandlas med längre kur antibiotika. I Sverige känns det som om alla blundar för det, och till och med blir ARGA om man vågar nämna det. Varför?