Att leva med oro

Jag har verkligen ingen aptit. Nu är det tjugo minuter kvar tills vi ska åka och jag börjar få väldigt mycket ångest över att jag i princip inte har ätit någonting idag!
Inatt kunde jag inte sova, jag sov ensam i lägenheten! Självklart skulle båda jag bor med vara borta just natten innan jag skulle ha tenta, dvs så att jag inte direkt fick den "skönhetssömn" jag skulle ha behövt. Sov oroligt hela natten och vaknade med panik en gång, men jag klarade mig igenom det, och sov ensam hemma fastän min pojkvän erbjöd sig att komma hit och sova. Kämpar, det gör jag för glatta livet, skiten som kallas spyfobi ska bort ur mitt liv.

Idag hade vi då tenta, den första tentan i mitt liv är nu avklarad. Hjälp vad nervös jag var, livrädd för att få en panikattack under skrivningen och rusa ut och därmed få underkänt, och fruktansvärt trött var mitt förnamn i morse. Det var som om jag fortfarande sov när jag gick upp i morse, och jag mådde hemskt illa när jag försökte få i mig yoghurten. Jag tvingade mig själv att äta lite i alla fall, försökte verkligen äta eftersom jag vet att jag annars skulle få panik för att jag mår illa till följd av att jag är för hungrig.
Jag kände att det fick bära eller brista när jag gick in i tentasalen, men såklart var jag nervös. Första tiden gick det jättebra, jag skrev febrilt. Sen när jag hade skrivit det jag kände mig säker på och inte var lika "inne" i skrivandet och fick lite utrymme att börja fundera, ja då slog ångesten till.
"Tänk om jag fick sådan panik att jag bara rusade därifrån? Hjälp, jag kommer inte på de sista två frågorna! De är värda massa poäng, jag kommer antagligen inte få godkänt ens! Usch, tänk om jag skulle börja må illa, mobilen är avstängd och jag kan inte ringa mamma. Tänk om jag måste gå på toa akut? Tänk om jag smittats med bakterierna vi labbade med och det visar sig först nu, dvs att jag har blivit magsjuk!"
Ja, massa tankar i den stilen rusade genom min hjärna, pulsen höjdes och plötsligt kunde jag inte alls koncentrera mig på tentan längre. Jag kollade mot utgången mest hela tiden, kände att stämningen var alldeles FÖR tyst, folk skulle märka att jag pustade och stönade. Jag ville prata med någon, tänkte att det kunde lugna mig att få öppna munnen i alla fall, bryta den otäcka spända stämningen, så jag kallade på en av provvakterna och frågade en grej om hur man skulle lämna in det.
Det hjälpte inte, paniken var kvar, outhärdlig kändes den. Det enda jag ville var att rusa därifrån!
Trots att det som oroade mig mest var att jag skulle få en panikattack och inte klara tentan pga att jag kanske skulle rusa ut så var det precis det jag funderade på att göra. Logiskt va? Inte någonstans, men likväl vad som lockade mig något otroligt. Bara lämna in, skita i att jag kunde skriva mer och att jag kanske inte skulle få godkänt om jag lämnade in, bara jag kom därifrån så var allt lugnt!
Jag lämnade inte in. Istället försökte jag andas med näsan, inga pustar, sänkte axlarna. Försökte göra som psykologen sagt åt mig. Och vet ni vad, paniken lugnade tillslut ner sig! Inte på en gång, men ändå, det gick över och jag kunde börja skriva igen. Jag klarade att vara kvar, trots att varenda fiber i min kropp ville därifrån! Jippie.
Och jag tror att jag faktiskt klarade att skriva godkänt på tentan i alla fall, även om jag EGENTLIGEN inte är nöjd med det utan vill ha högra - för att jag vet att jag kan - så har jag bestämt mig för att vara stolt om jag får godkänt. Jag har haft den mest intensiva och utmanande veckan på MYCKET länge, och hjälp vad mycket annat som svävar omkring i min hjärna just nu, tar över. Hjärntumör, hjärntumör, hjärntumör - jag är livrädd för det. Och där är det faktiskt en befogad rädsla (om det visar sig vara hjärntumör vill säga, men det kommer det inte visa sig vara. Det får det inte göra) till skillnad för fobirädslan.

Nej, nu ska jag var stolt över att jag klarade att göra tentan, att jag tar mig samman gång på gång och faktiskt har fixar massa hemskt jobbiga saker den här veckan. Jag klarar mer än jag tror. Nu ska jag försöka ta en "ledig helg" från plugg och tankar, försöka ha det trevligt med min pojkvän och hans familj. Få lite miljöombyte och då förhoppningsvis kunna släppa allt allvar för ett tag. Jag behöver det...

Ta hand om er allihopa och ha en trevlig helg, gör någonting ni tycker är kul eller trevligt :)