Att leva med oro

Jag vet inte vad jag ska skriva, tänka eller känna.
Jag är förvirrad och rädd för framtiden. Vad kommer att hända, vem ska jag lita på? Jag känner mig hemskt mycket lättare till sinnet nu när jag har fått veta vad det är som gör att jag mår så dåligt (även om jag inte hundraprocentigt vågar lita på att deras, tyskarnas, metoder osv stämmer, men eftersom mina symtom stämmer in så otroligt bra på både borrelia och twar så får jag börja mig för att de nog har rätt - men rädslan finns där, tänk om de bara vill tjäna pengar!). Såklart har det faktum att jag vet varför jag mår dåligt inte tagit bort mina symtom, men symtomen har blivit mycket lättare att hantera, för jag har fått mer psykisk energi - det här ska jag bekämpa, det här ska jag ta mig igenom och bli frisk ifrån! Det finns hopp igen. Även om hoppet sägs vara det sista som lämnar en så brann lågan ganska svagt där ett tag. Det jag är nästan mest rädd för (förutom att spy då!) är att bli deprimerad igen. Då brinner lågan knappt synligt, det är kallt, mörkt och man känner sig så otroligt ensam. Ångest, hemskt, jag vill inte dit igen. Punkt. Jag ska inte dit igen, jag ska kämpa och slåss för att hålla fast vid det psykiska måendet jag har nu, för jag är glad. Jag kommer behöva psyket för att orka ta mig igenom det här och bli frisk fysiskt.
Jag är förvirrad och rädd för framtiden.
Jag vet inte vad jag ska skriva, tänka eller känna. Men jag vet att på NÅGOT sätt så tar man sig igenom även något såhär tufft och kommer ut på andra sidan, jag vet bara inte hur det ska gå till än.


Ps. nu när jag har känt mig såhär orolig inför framtiden och varken vet ut eller in så har jag hämtat kraft ifrån den här låten, tycker den är väldigt fin: http://www.youtube.com/watch/?v=l6eDvl4Xbh8&feature=related Man får hitta saker som ger en styrka.