Läskig operationsinfo
Nu har jag fått information om operationen, hur det hela ska gå till och saker jag behöver veta. Jag önskar att jag inte hade fått den informationen, för nu sitter jag här och har väldigt mycket ångest inför onsdag!
Innan ville jag operera bort den här saken så fort som möjligt, nu vill jag inte vara med längre. Jag är livrädd att jag ska spy någon gång pga operationen!
Jag ska göra en så kallad laparoskopi, vilket är en titthålsoperation i buken. Jag kommer att bli sövd, och så gör de ett snitt nedanför naveln vilket de fyller buken med koldioxid genom (för att organen skall "sväva" så att de kommer åt lättare tror jag). Sedan för de in ett kikarliknande instrument via samma snitt och kan då se livmoder, äggstockar och äggledare genom det. Sedan gör de det de ska och tömmer buken på koldioxid (så mycket de kan). De kommer ta prover på cystan, så att de blir säkra på att det inte är cancer. Det finns en liten risk att de måste göra en vanlig bukoperation för att de inte ser allt de behöver genom titthålet. Måste de göra en sådan operation så kommer jag bli kvar på sjukhuset, annars så får jag gå hem efter 2-5 timmar.
Jag förstår inte hur de ska få ut min aspelsinstora cysta genom ett titthål? Och jag är väldigt orolig för att de ska bli tvugna att ta bort min ena äggstock, eftersom cystan är ganska stor. Men det som skrämmer mig mest är det som står sist på informationspappret: "Om du får problem. Kontakta kvinnokliniken om du får ihållande illamående, har kräkningar, kraftiga buksmärtor i nedre delen av buken, feber över 38 grader och/eller rikliga blödningar". Det var det här jag var rädd för att bli informerad om. Man kan alltså spy efter operationen! Jag kommer gå på nålar i minst en vecka efter att jag har opererat mig. Hur i hela världen skall jag klara av att vara ensam hemma från och med onsdag och en vecka framåt? Jag tycker som sagt redan att det är jobbigt att vara ensam hemma (för tänk om jag skulle behöva spy när jag är helt ensam, hur skulle jag klara det?), men att vara det när det faktiskt finns en verklig risk för att jag ska spy - no way! Vad ska jag ta mig till? Jag vill inte genomföra operationen. Men det måste jag.
En annan sak som skrämmer mig är att det verkar som att jag måste äta lavemang kvällen före operationen. Jag har aldrig ätit det och jag skulle nog bli så rädd av att äta det så att jag skulle få sprutdiarré bara av rädslan. Nej men helt seriöst, jag kommer inte kunna äta laxeringsmedel. Dels för att jag antar att det är i tablettform och jag inte kan svälja tabletter (också pga min fobi), och framför allt för att jag är skiträdd (haha, jag är skit-rädd) att det inte bara skulle spruta ur rätt väg utan välja mun-vägen också, dvs att jag skulle spy. Dessutom så tycker jag att det är otäckt att ha diarré.
Jag får inte äta sex timmar innan operationen och inte dricka något två timmar innan, men det är lugnt. Jag hoppas bara att jag inte ska få någon panikattack till följd av att jag vet att jag inte får dricka (jag kommer bli jättetörstig och inbilla mig att jag kommer att spy, men inte får dricka någonting för att skölja ur munnen om jag skulle spy typ).
Och vet ni vad!? De ska stoppa i en tub i halsen på mig. Jag blir kallsvettig och får ångest bara av att tänka på det. TACK OCH LOV att jag är nedsövd när jag ska ha den i halsen, annars hade jag totalt vägrat (kräkreflex och att det, antagligen, känns som att man ska kvävas). Varför ska jag ha en slang ner i luftstrupen!? Jag ska ju operera i buken. Det står att man kan känna viss irritation i halsen de närmsta dygnen efter operationen. Det kommer nog ge mig x antal panikattacker eftersom jag kommer att tro att det kanske retar kräkreflexen så att jag spyr eller för att det kommer kännas som om jag ska kvävas eller någonting.
Jag vill inte det här! Jag är sjukt rädd, och än så länge har jag inte fått svar på de nio frågorna jag skrivit upp. Jag har ringt till dem flera gånger men inte fått tag på någon som kan svara. I morgon har jag blivit lovad att någon skall ringa mig och svara på frågorna jag har, men det är liksom dagen innan, det hade ju varit bra att få svar på frågorna liiite tidigare. Fast, jag förstår att de har mycket att göra.
Usch, jag längtar tills det här är över. Jag är rädd (oj, för det var verkligen ovanligt), men det ska nog gå bra ändå. Hoppas jag.
tycker verkligen synd om dig som känner så mycket oro inför din operation. Jag har gjort titthålsoperation när jag opererade bort gallan och jag kan kanske trösta dig lite med att jag mådde inte alls illa efteråt. Anledningen till att man kan må illa är narkosen (alltså det medlet).. Att du måste ha en slang i halsen är för att dom ska kunna reglera din andning om det skulle hända något under operationen. Den slangen märker man inte av alls mer än att det kan kännas som lite vanlig halsont (typ förkylning) efteråt. Hoppas att mina ord kan få dig att känna dig lite tryggare..
sv: Jag har haft emetofobi hela livet egentligen när jag tänker tillbaka på det men det slog verkligen till efter att jag hade vinterkräksjukan första gången för kanske 5-6 år sedan. Det är det absolut värsta jag har varit med om! Då trodde jag att jag skulle dö...
sv: ja, cancer var ju inte det jag hade hoppats på precis. ja dom va ungefär 17 cm stora, men dom satt liksom ihop på nått sätt. nej jag fick besked två veckor efter operationen att det verkligen var cancer. men då jag var hos gynekologen första gången sa hon att det kunde va så, men sen så var en av min tumör hormonproducerade så de visade att jag var gravid vilket jag inte var, så jag tror dom kunde märka det på det också, (inte helt säker) några kom och sa att jag var för ung för att ha cancer medan dom flesta sa att det var nog så och efter de hade skickat iväg tumöerna på analys så fick de reda på att det var cancer. min tumör va jätteovanlig tydligen som de inte ens får in en gång per år, och det va den som va elakartad,cancer.
jag hade gått mer än ett år då jag visste att något var fel, fick jätteonda kramper typ, va tvungen att kissa hela tiden fast det inte kom nått och det var ju för att tumörerna tryckte in blåsan eftersom de va så stor. och jag kunde ju se formen på den stora "knölen" i magen och den stog ut jättemycket även då jag låg ner så efter ett tag så sökte jag hjälp och hamnade på akuten. (kan skriva ett inlägg i min blogg någon dag så kan jag berätta mer)
jag hoppas din operation kommer gå bra, själv så spydde jag efter att jag vaknade upp men jag hade även en tjej samtidigt som mig som gjorde samma sak och hon gjorde inte det, så jag hoppas verkligen att du slipper det :) minns exakt hur det kändes för då jag skulle opereras så jag förstår verkligen att du är nervös. hoppas verkligen att det inte är cancer i ditt fall och att du bara behöver göra en titthålsoperation så du slipper få ett sånt fult ärr jag har fått. se till att få bort den där onödiga cystan bara! men somsagt så "visste" jag ju typ redan innan att det nog va cancer. och tack, håller tummarna för dig nu att det går bra och skickar massa styrkekramar :) kram.
sv: ja, cancer var ju inte det jag hade hoppats på precis. ja dom va ungefär 17 cm stora, men dom satt liksom ihop på nått sätt. nej jag fick besked två veckor efter operationen att det verkligen var cancer. men då jag var hos gynekologen första gången sa hon att det kunde va så, men sen så var en av min tumör hormonproducerade så de visade att jag var gravid vilket jag inte var, så jag tror dom kunde märka det på det också, (inte helt säker) några kom och sa att jag var för ung för att ha cancer medan dom flesta sa att det var nog så och efter de hade skickat iväg tumöerna på analys så fick de reda på att det var cancer. min tumör va jätteovanlig tydligen som de inte ens får in en gång per år, och det va den som va elakartad,cancer.
jag hade gått mer än ett år då jag visste att något var fel, fick jätteonda kramper typ, va tvungen att kissa hela tiden fast det inte kom nått och det var ju för att tumörerna tryckte in blåsan eftersom de va så stor. och jag kunde ju se formen på den stora "knölen" i magen och den stog ut jättemycket även då jag låg ner så efter ett tag så sökte jag hjälp och hamnade på akuten. (kan skriva ett inlägg i min blogg någon dag så kan jag berätta mer)
jag hoppas din operation kommer gå bra, själv så spydde jag efter att jag vaknade upp men jag hade även en tjej samtidigt som mig som gjorde samma sak och hon gjorde inte det, så jag hoppas verkligen att du slipper det :) minns exakt hur det kändes för då jag skulle opereras så jag förstår verkligen att du är nervös. hoppas verkligen att det inte är cancer i ditt fall och att du bara behöver göra en titthålsoperation så du slipper få ett sånt fult ärr jag har fått. se till att få bort den där onödiga cystan bara! men somsagt så "visste" jag ju typ redan innan att det nog va cancer. och tack, håller tummarna för dig nu att det går bra och skickar massa styrkekramar :) kram.
Jag håller tummarna för dig, gumman! De måste ju säga innan vilka konsekvenser man kan få av en operation, även om de flesta inte får några större biverkningar (precis som med mediciner).
