Att leva med oro

Nu sitter jag här och är riktigt nervös! Dessutom så mår jag lite illa, men för en gångs skull så får jag inte ångest av det (hjälp, är jag sjuk eller? Som inte får ångest för det!) eftersom jag helt klart kan konstatera att det är för att jag är hungrig, törstig (har ont i huvudet), orolig och är hur trött som helst. Jag har precis duschat (suck, tänkte att jag skulle gå och lägga mig "i tid", men sen kom jag på att jag, enligt de papper jag fått utskickade med förberedelser, var tvungen att duscha ikväll) och dricker just nu mitt sista glas vatten innan operationen.
Jag slapp att ta laxeringsmedel eftersom jag förklarade min situation för sjuksköterskan. Om jag kunde "tömma tarmen", som hon uttryckte det, idag så behövde jag inte ta det. Tur för mig att jag kunde det då! Men jag ändå suttit på toa i typ en halvtimma för att försöka trycka ut så mycket som möjligt innan i morgon, det gick inge vidare. Jag är så otroligt trög i magen så egentligen skulle jag väl behöva ta laxeringsmedel hela tiden. Men jaja, nog snackat om mitt bajsande.
Så i morgon gäller det alltså. Det känns lite som att jag tror att jag ska dö i morgon, men har accepterat det. Den känslan får jag antagligen för att jag har insett att jag faktiskt kan spy i morgon, men inte kan göra någonting åt det utan helt enkelt bara får flyta med, låta det ske. Jag har inget val.
Jag kommer ha väldigt mycket panik i morgon, men just nu är jag faktiskt lugn på något konstigt vis. Jag ska försöka se det som en spännande upplevelse. Och det finns faktiskt några positiva grejer med det här - jag får en ny erfarenhet till exempel, och mamma kommer hit, vilket dels är trevligt men också innebär att jag kommer slippa vara ensam hemma både i morgon och i övermorgon. Känns jobbigt att min oro för att vara ensam hemma fortfarande finns kvar (fast den är otroligt mycket mindre än den var i vintras), men men, så är det och jag får vara glad för att det bidrar till att jag kan hitta några positiva grejer med operationen. Fast det mest positiva är väl ändå att jag efter i morgon inte kommer ha kvar cystan och slipper oroa mig för den i alla fall.
Något som skrämmer mig är tanken på att de som opererar mig kanske har varit i kontakt med någon som är magsjuk, eller varit magsjuka själva! Och tänk att jag ska ligga där bland alla bakterier som kan åka rakt in i mitt innanmäte och bygga bo. Usch, hemska tanke.
Nej, fokusera på de positiva sakerna var det.
Klockan är över tolv så det är idag som jag ska opereras. Klockan nio på morgonen. Okej, det här ska jag klara!
Bäst att jag går och lägger mig så att jag inte somnar på operationsbordet innan de ens har gett mig något sövningsmedel haha.

Tack allihop som har önskat mig lycka till :)
God natt!