Tre utmaningar
Som sagt, det gäller att hitta saker att utmana sig själv med så ofta man kan om man vill bli fri från fobin, här är exempel på saker jag utmanat mig själv med de senaste två dygnen (och som jag skrivit tidigare, det behöver inte vara stora utmaningar för att de ska ge resultat, varje litet steg är ett steg närmre målet).
Utmaning 1:
Jag tycker verkligen inte om att vara hemma, som ni som följer min blogg vet vid det här laget, och framför allt så tycker jag inte om att SOVA när jag är ensam hemma. Jag inbillar mig nämligen att jag då plötsligt kanske vaknar och måste springa akut till toa för att spy, och därmed inte hinner ringa mamma eller liksom "känna av" att något är fel så att jag kan förbereda mig (fråga mig inte hur jag skulle göra det - annat än genom att flippa ur totalt och få panik). Tidigare i vår så har jag ställt klockan på ringning tidigt på morgonen för att liksom kolla av att de andra är hemma och ”känna av” ifall jag verkar må bra eller inte, dvs ifall jag kan somna igen. Sedan har jag efter det sovit så lätt att jag vaknat då de gått upp.
Nu idag och igår så ställde jag väckarklockan när jag ville gå upp, vid tio (vilket blir halv elva), och alltså inte ”kollat av” hur jag mår tidigare, när de fortfarande varit hemma.
De märker antagligen inte att jag gör såhär, det skulle jag verkligen inte vilja att de gjorde, då skulle de nog känna sig väldigt kontrollerade och övervakade och det är ju inte så jag menar det. Jag känner mig hemsk som liksom har sådan koll på ifall de är hemma eller inte och ofta försöker fråga om de ska vara hemma eller inte. Jag vill inte att de ska känna sig ”bundna” här av mig, eller att de ska tycka att jag är helt knäpp i huvudet, och så känner jag mig hemskt egoistisk när jag gör sådär också. Men ändå kan jag inte låta bli, för det skulle ge mig sådan enorm ångest. Men, idag och igår så lät jag bli trots allt (för sådär kan jag ju inte fortsätta!), och vet ni? Det gick bra. Igår visade det sig att jag var ensam hemma när jag vaknade, och idag så var jag det inte. Det ska inte spela någon roll, jag ska inte ha någon ångest oavsett om jag är ensam eller inte, så därför ska jag fortsätta sätta klockan på den tiden jag faktiskt vill gå upp utan att fråga ifall någon är hemma dagen efter. Nu i morgon så kommer jag antagligen inte vara ensam hemma eftersom den ena tjejens pojkvän är här, men han kan lika gärna gå bort till våra vänner tidigt på morgonen (det har han gjort), så jag får inte intala mig att ”det är lugnt” i morgon, för det förstör hela övningen. Jag ska istället intala mig själv att han kommer gå bort tidigt i morgon och jag kommer vakna upp själv – det ska jag klara!
Läskigt, men det är bara att göra, för jag SKA bli frisk.
Utmaning 2:
En till utmaning jag ställdes för igår var då jag stod i kön i mataffären. Tjejen framför mig sa till sin kompis att hon mådde illa! Oj hjälp, blev min reaktion, tänk om hon är magsjuk. Hon i kassan kommer att ta på den varan som hon har tagit på för att sedan ta på mina varor som jag kommer tvingas ta på efter det! Då kanske jag också bli magsjuk (nejdå, inte aaalls långsökt). Jag kom snabbt på en plan att låtsas ha glömt köpa något och gå därifrån så att någon annan fick stå precis efter henne, men bestämde mig för att stå kvar. Sedan öppnade de en till kassa, så jag gick till den (det var min tur), vilken ”tur” jag hade (fast egentligen borde jag stått kvar och övat, så det var inte tur). Men det visade sig att jag faktiskt hade glömt köpa en sak, så sedan gick jag till den andra kassan trots allt. Det blev en halv utmaning åtminstone (för jag tyckte fortfarande det var obehagligt).
Utmaning 3:
Jag har känt mig febrig ikväll så jag frågade en av tjejerna jag bor med om de hade någon termometer. Det hade de, en sådan man stoppar i munnen. Usch, tänk vad många bakterier det måste vara på den! Jag menar, folk har ju haft den i munnen när de faktiskt varit sjuka. Jag tog mod till mig och stoppade in den ändå, det gav mig såklart ångest, och efteråt kändes det som om jag ville tvätta munnen med tvål (men jag lät bli). Jag hade åtminstone ingen feber, snarare tvärt om, jag hade alldeles för låg temperatur! Varför har man det? Eller är jag bara onormal. Det var verkligen år och dagar sedan jag tog tempen sist så jag vet inte vad min normaltemperatur ligger på. Tänk att jag faktiskt stoppade den i munnen!
Nej nu ska jag sova som en stock, hoppas jag. Är i alla fall enormt trött så god natt.
Vinnaren av dagensblogg ligger nu uppe!
SV Hej Alicia, Det är många besvär jag har haft. Typ mycket sjukdomar med bakterier som halsfluss, UVI och öroninflamationer och sådant. Det finns mycket mer saker men jag orkar inte skriva allt.
Om du vill Bli av med dina besvär så föreslår jag att du kontaktar en bra läkare som du tycker om ( de är sällsynta). Skriv upp på ett papper alla symtom du har och säg till att du inte vill leva som du gör. Kräv att de hjälper dig och att de inte ska skylla på dina atopiska eksem. Jag tjatade på läkaren och tillslut gick de igenom hela min kropp, från topp till tå. De kände på mina lymfkörtlar som har varit väldigt svullna och insåg ganska snabbt att det kunde vara ganska allvarligt eftersom jag också har gått ner i vikt. Därefter blev det både Ekg, och en massvis med blodprov som tillslut visade sig inte ha rätt värden av kalcium.
STÅ PÅ DIG!!! säg gärna till hur det går :)
Sv: Jag gick in på länken du skickade och kollade :) hur är det med din vikt, väger du mycket eller lite för din längd och har du gått ner i vikt på senaste tiden ?
Det är synd att läkaren inte tar dig på allvar. Detta måste du göra något åt. Byt läkare eller vårdcentral bara du blir tagen på allvar. Annars får du komma till Kalmar till min läkare hehe :)
Förstorade lymfkörtlar kan man såklart ha vid infektioner i kroppen eftersom deras funktion är att försvara oss men att ha förstorade lymfkörtlar för länge ska man absolut inte ha. Detta är något jag tycker att din läkare borde se över. Jag har själv förstorade lymfkörtlar på hela halsen och ner på bröstet och sen i båda ljumskarna och vid sidan ac brösten :) inte alls kul då jag först trodde jag hade bröstcancer.
