Att leva med oro

Det här är ingen operation man "kan" dö av, men tänk om finns alltid där så därför har det här fått mig att börja fundera lite kring döden. Om jag skulle dö så vill jag att min familj, pojkvän och vänner ska vet att jag älskar dem och min högsta önskan skulle vara att vi alla ses i himmelen igen (ja jag tror på Jesus, Gud, himmelen, evigt liv osv. Det känns tryggt att veta att jag aldrig är ensam och har någon som vakar över mig, och att jag har en större mening med mitt liv än det jordiska livet. Min tro ger mig trygghet och glädje. Jag resonerar som så att jag inte har något att förlora på att tro eftersom jag om det är sant kommer till himmelen - får evigt liv - och om det inte skulle vara sant ändå har fått just trygghet och glädje av att tro).

Nej nu ska jag inte sitta här och inbilla mig att jag kanske ska dö på onsdag haha. Men man vet faktiskt aldrig när man ska dö, kanske dör jag i morgon i en bilolycka? You never know, därför borde (aah, försökte att använda ett annat ord än borde, det låter så negativt och jobbigt) man oftare tala om för de man älskar att man älskar dem, och inte ta allting så allvarligt utan leva mer i nuet. Det vill säga inte som jag gör, lever hela tiden utifrån att jag ska göra allt såå bra för mig själv i framtiden istället för att vara här och nu och se alla livets mirakel som jag har mitt framför ögonen. Risken med att leva för framtiden är att man aldrig kommer fram till framtiden.

Jag tror att vi tänker alldeles för mycket ibland, eller kanske mest hela tiden. Men jag tycker om att tänka, fast kanske skulle jag försöka börja tänka i andra, mer positiva och här-och-nu-inriktade tankebanor? Själva tänkandet i sig är nog inte fel, dvs att tänka mycket, utan det handlar snarare om HUR man tänker. Det är grubblandet och ältandet som är skadligt och ger en bekymmersrynkor.

Något som skall bli väldigt intressant att testa är att bli sövd. Att sova ena stunden och vakna i nästa som om det inte gått någon tid däremellan. Att bli sövd tror jag känns ungefär som att dö. Jag tror att döden är som en sömn, i väntan på att Gud skall komma tillbaka för att hämta upp alla som vill till himmelen. Men det är min teori, alla tror vi olika, och ingen vet helt säkert. Min morbror (som dog av cancer i mars) sa att det skulle bli spännande att se hur det var att dö, vad som hände efter döden. Jag håller med honom, det skall bli väldigt spännande. Fast såklart hoppas jag att det är ett bra tag kvar tills dess! Än har jag mycket kvar att uppleva här i världen, jag är för upptagen med att bli av med min fobi för att dö, så döden får vänta ett tag :)