Att leva med oro

Jag hade tänkt skriva flera inlägg, om några grejer som hänt i helgen och mina två senaste psykologbesökt. Men just nu klarar jag inte någonting. Kan inte ens borsta tänderna och smörja in mig med min kräm (för eksemet) så att jag kan gå och lägga mig! Har sån panik. Jag är yr och mår illa. Är livrädd. Dessutom blir det massa saliv i munnen på mig (vilket det blir om man ska spy) - därför får jag ÄNNU mer panik eftersom jag tror att jag kommer spy inom en nära framtid. Vill inte vara på toaletten, för då tror jag att det blir verkligt (att jag typ är på toa för att jag kommer att spy när som helst). Jag är SKITRÄDD!! Hjälp!! Vet inte var jag ska ta vägen. Vill bara springa härifrån. Jag hatar panik! Det är så sjukt läskigt. Jag vill inte vara med mer, men det spelar ingen roll att jag inte vill det, det händer ändå. Jag vill bara få sova, somna ifrån det här, somna bort från paniken!
Varför har mina panikattacker börjat smyga sig tillbaka nu den senaste veckan (efter operationen)? De var ju på väg bort!

Jag är så hemskt yr så jag vet inte vad. Vet inte hur jag ska lyckas smörja in mig med krämen så jag får gå och lägga mig, för jag kan knappt stå upp. Nu har jag varit jätteyr i två dagar. Förstår inte varför, det kan inte vara konastant panikkänsla i två dagar som jag haft? Det måste väl ändå vara något "fysiskt på riktigt"? Men det gör mig bara ännu mer orolig - vad är det för fel på mig då? Tänk om den här yrheten gör att jag spyr!
Låt mig få sova, lämna mig i fred, jag vill må bra...

Ps. ska svara på era kommentarer så fort jag får någon tid över.