NEEEEJ
Jag gråter o skakar i hela kroppen. Min morbror håller på att dö (han har cancer). Jag vill så desperat gärna åka till honom på sjukhuset nu, ge honom en bamsekram! Sånt här får inte hända!!
Är livrädd för att åka bussen själv, men är beredd att göra det om jag måste. Men som tur var så är två som jag känner här och ska dit, till samma stad som han är i, och de åker bil, så jag kan åka med dem.
Packar ihop lite grejer, ifall jag ska sova över. Hur gör man sånt här? Hur säger man hejdå? Till någon som man aldrig kommer få träffa mer, inte i det här livet i alla fall. Jag vill inte att det här ska hända!
Vi visste att det här skulle hända, han har ju cancer, så egentligen kommer det inte som en chock. Men det gör det ändå. Man kan nog inte förbereda sig på sånna här besked.
Vet inte riktigt vartjag ska ta vägen nu. De jag ska åka med åker om en timma. Det känns som en evighet dit....
Ni som tror på Gud - och ni andra också för den delen - snälla be för min morbror, att han inte ska plågas, att det här ska gå bra (om man nu kan säga så om nåt sånt här, för ingenting med det är bra!!).
Min farmor dog i cancer i somras...
Det började långsamt, men sedan gick det ganska fort.
Den sista tiden spenderade hon på sjukhus, jag klarade bara av att besöka henne en gång. Det var fruktansvärt!
Där låg hon och visste att hon hade någonting mellan 1 vecka - 1 månad kvar att leva. Jag klarade inte av att se henne i ögonen, det gjorde för ont...
Hon sa hejdå när jag besökte henne, men jag kunde inte säga farväl - för det fick inte blir så, tyckte jag! Men det finns större makter, som tar det "den" vill.
Livet är bra orättvist!
Det finns inga ord jag kan sända dig för att göra det hela bättre, jag kan inte få dig att må bättre på något vis - men jag kan bara tala om att jag vet PRECIS vad du går igenom, och allt det du känner du har jag också känt!
Miljarder styrke kramar till dig!
Man är förbered men ändå aldrig. Jag tror nog inte att man kan förbereda sig inför döden(när någon ska dö) För när det väl ska hända så blir man lite chockad i alla fall :( jag tycker synd om dig och alla andra i hans närhet. Att säga farväl till någon är inte det lättaste. Försök att vara stark och om du hinner försök lätta ditt hjärta framför honom(även om det inte går helt). Säg allt du vill säga till honom nu så att du inte ångrar det sen när det kanske är försent. Det är normalt att känna sig chockad över sådant här men du klarar det här bra och jag ska be för honom, be så att han inte dör smärtsamt. Många kramar från mig! <3
Jag tänker på er! KRAMAR
KRAM!
fy så hemsk, kram på dig gumman,
jag håller tummarna för att det går så bra som det kan,
hur nu det är, att det går fort kanske, att han slipper lida.
Att ni rumt om kring kan hantera det på bästa sätt.
Det finns egentligen inget bra i det här situationerna, jag vet men jag hoppas att ni ändå har lite ljus, på något vis.
Megastor kram till dig, och alla andra, och din morbror. Jag tänker på er, och hoppas att det är en liten tröst.
Beklagar verkligen! Så fruktansvärt hemskt, ingen ska behöva drabbas av cancer..
Skickar massor av styrkekramar!
älskade älskade gumman, tusen miljarder kramar till dig, men som du skriver, han har inte ont längre det kanske är en lite tröst, och även om du inte han fram i tid så är jag övertygad om att han vet att du försökte.
Jag tror nämligen att de finns kvar, i en annan form, någon annanstans och ser ner på alla de älskar, och då såg han att du försökte.
Du gjorde så gott du kunde.
Styrke kramar!
