I'm alive... än så länge


Jag lever, än så länge. Med paniken i halsen.
Jag fattar fortfarande inte hur jag ska klara av det här, men tiden pressar en framåt oavsett vad man vill, så på något sätt kommer jag klara det. Men det känns som om jag pressas framåt mot en stor svart vägg, och där säge den SMACK. Vad händer sen? Väggen är tjock, av betong, så hur tar man sig igenom den?

Jag är helt slut. Skulle kunna sova i två dygnt. Det tar så otroligt mycket på krafterna att ha panik.


Kommentarer
Postat av: Matilda

Kom ihåg att ta det lugnt och vila! Panik tar på kroppen och man blir otroligt matt så du behöver absolut inte ha dåligt samvete om du sover länge!

2011-03-02 @ 18:51:24
URL: http://attlevamedfobi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0