Är det något fel på mig?


Jag känner mig trasig. Jag slits mitt itu, och jag går sönder!
Hur länge orkar jag hålla ihop mig själv?

Nu är jag hemma igen, en kort landning i två (rättare sagt en, för vi ska åka till boda bort på tisdag, tror jag) dagar innan jag ger mig av igen. Egentligen så orkar jag inte blogga, men det har gått en vecka sedan jag skrev något senast, längre än det någonsin har gjort - sen jag startade bloggen alltså hehe. Jag vill blogga, men det känns tungt just nu, det är så mycket måsten, jag hinner inte med. Min hjärna går på högvarv och jag mår inte bra alls.
De senaste två veckorna har varit hemska. Ja, den här veckan också, trots att jag har varit på det bästa stället jag vet på hela jorden. Det har hänt mycket jag skulle kunna skriva om, fobirelaterade saker. När man är på ett scoutläger, som jag ju har varit (var personal) där det är massa andra så händer det alltid något som får hjärtat att åka upp i halsgropen. Men det som har varit värst är faktiskt inte de fobirelaterade sakerna utan den enorma tröttheten jag har känt, konstant. Jag har varit så trött att jag knappt orkat hålla mig vaken vissa dagar. Och min kropp bara krånglar med mig, det känns inte bra. Vad är det som händer? Vad är det som är fel med mig? Är jag bara helt konstig i hjärnan så att allting sätter sig i kroppen eller är det faktiskt någonting, finns det en förklarning?
Jag är så rädd för att det bara ska vara att alla de här problemen är helt mitt eget fel, att det är "fel" på mig, att det är jag som stressat för mycket - att jag får skylla mig själv att jag mår skit. Om det är så, ja då skulle jag klandra mig så mycket att jag skulle gå under på kuppen. Jag anklagar redan mig själv massor för att jag mår som jag gör, jag får dåligt samvete gentemot omgivningen och mår bara ännu sämre eftersom jag känner mig så "misslyckad" och dålig som inte har klarat av livet som alla andra, att jag var "för svag", att jag gjorde något fel - fastän jag så förtvivlat gjort allt för att inte misslyckas. Det svider.
Det jag är rädd för är att det är av de här anledningarna som jag tror att det verkligen är något fysiskt fel på mig (för om det sedan visar sig att det inte är något fysiskt fel på mig så kommer jag känna mig ännu mer bortgjord och misslyckad, hemskt). Men, tänk om det faktiskt är något fysiskt som spökar? Det känns ju verkligen så. Det känns inte som att ALLT det här kan komma från att jag haft en fobi och kroppen varit uppstressad pga det?
Jag blir inte klok på det här! Jag vill bara må bra!



Kommentarer
Postat av: Josefine

Jobbigt att du inte mår så bra :( Hoppas det blir bättre snart!!



Svar: Ja, precis uppkörningen skjuts ju också upp då eftersom inte halkan blir gjord på ett tag. Hur långt har du kommit med körningen? :)

2011-07-10 @ 20:09:31
URL: http://josseskriver.blogg.se/
Postat av: Fröken Hulda

Du skriver inget om dina fysiska åkommor. Hur reagerar kroppen? Vart i kroppen känns det "sjukt" och på vilket sätt?

2011-07-10 @ 23:16:19
Postat av: Alicia

Svar till Fröken Hulda:



Jadu... det är en hel del småsaker som tillsammans blir väldigt mycket. Framför allt är det att jag är så enormt trött, och det inte hjälper hur mycket jag än sover. Jag har skrivit en del om mina fysiska symtom i nästa inlägg, så fråga igen efter det om det är något mer du undrar :P hehe, bara att fråga på. Trevligt att se att någon läser och faktiskt är intresserad av det man skriver :)

Ha det bra, och god natt (verkligen dags för mig att sova!).

2011-07-10 @ 23:42:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0