Att leva med oro

Jag var som sagt med pappa på stan idag, för att kolla på mobiler. Det gick inte så bra, de försökte bara pracka på oss en massa dyra saker och konstiga abonnemang och så visade det sig att pappa köt ett jätteonödigt abbonemang till mig. Aja, det löser sig. Finns de som har betydligt värre problem, till exempel tomtegubben på stan...

Fy, jag får alltid så otroligt dåligt samvete när jag går förbi de hemlösa som sitter och säljer faktum. Det kan inte vara lätt för dem. Alla går förbi utan att knappt så mycket som titta på dem, än mindre köpa den där tidningen de försöker sälja.
Hur många kan gå förbi dem på en dag? Flera tusen? Folk skrattar, bråkar, shoppar, lever normala liv - beöver i alla fall inte bekymra sig över huruvida de får mat idag eller inte - och de flesta vänder ryggen åt dem, låtsas inte om dem, för att de får så dåligt samvete (inklusive mig själv). Tänk vad mycket onödigt man köper, saker som man egentligen inte behöver, pengar som man egentligen skulle kunna gett till mer behövande. Men man orkar inte, för då måste man öppna ögonen och se.
Man vill leva i sin idyll om att alla har det bra. De där hemlösa. De finns inte. För om de skulle finnas, då skulle det ju vara jobbigt. Då borde man göra någonting, för att hjälpa dem. Och det orkar man ju inte. Visst är det så?
Man ser långa vägar hur utmärglade, trötta och nedslagna de är. De vågar knappt titta upp, de skäms.
Jag får så dåligt samvete när jag ser dem sitta där så att det gör riktigt ont i hjärtat. Hur hamnade de där? Varför? Hur kunde det gå så fel? Och hur kunde man ha hindrat det?

Idag var det extra svårt. Det satt en liten hopkrympt gammal gubbe med tomtedräkt och tomteluva på sig och höll upp en sån där tidning. Han såg så otroligt söt och oskyldig ut så jag hade inte hjärta att gå förbi honom (smart snubbe det där med tomtedräkten). Jag och pappa skrapade ihop 25 kronor var (ett under att vi båda hittade kontanter, brukar bara använda kort annars) och köpte en faktum :) Han såg så glad ut, det kändes så bra att kunna göra någonting för någon annan. Även om det var en så liten sak som att köpa en tidning. Sen gick vi tio meter därifrån, och där satt en till :/
Jag undrar hur det gick för honom, känns som om alla köpte av gubben med tomtedräkt, rättare sagt de få som köpte.



Har inte ens en aning om vad den handlar om. Får väl ta en titt sen.