Att leva med oro

Idag har jag verkligen inte orkat uppdatera någonting på bloggen, vilket ni underbara människor som läser min blogg kanske har märkt, att det är ovanligt tomt här. eko, eko eko...
Jag har bara varit så otroligt deppig idag och därför inte orkat skriva någonting eftersom jag försökt förneka hur jag mår (vilket jag inte hade kunnat göra om jag skrivit om det). Men det har, som ni säkert kan lista ut, inte gått så bra utan bara gjort att min mage knutit sig och jag nu mår illa, vilket jag också förnekar (för det skulle vara "livsfarligt" att erkänna, då är det ju som att erkänna att jag kanske spyr snart tror min orationella hjärna). Så nu sitter jag här och suckar, deppar, och försöker trycka tillbaka en panikattack som försöker bryta sig in i mina tankar till följd av den konstiga känslan jag har i magen (som andra utan att blinka skulle kalla illamående).
I alla fall så har det varit en hemskt jobbig dag, men ändå lite intressant. Har hållit på hela dagen med den här hyrestvisten som min pojkvän och kompis är inblandade i nu. Vi var hos hyresnämnden och fick prata med en jurist som gav ett utlåtande om hyreskontraktet. Det var den intressanta biten av dagen.

Kanske något att fundera på, plugga till jurist? Har ständig ångest inom mig nuförtiden eftersom jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv, det är mycket stressande kan jag tala om för er, men det är jag inte ensam om att känna. I princip alla mina vänner som inte kommit på vad de ska utbilda sig till känner samma sak. But still, ännu mer ångest är inget jag välkomnar med öppna armar direkt.

Resten av dagen har gått också åt till den här hyrestvisten, snackat med massa folk om det, och funderat hit och dit på vad som ska ske nu när hyresvärden vägrar sammarbeta. Och vi alla tre (jag, pojkvän o kompis) har deppat, tröstätit mjölkfri kladdkaka och kollat på en depprimerande film haha (inte smartaste valet direkt). Tur att inte alla dagar är såhär.

Jag skulle haft lektion, kursstart, idag. Var skitglad för att det inte krockade med den andra kursen jag skulle gå (alla roliga saker jag vill göra har nämligen en tendens att krocka med varandra), men när jag kommer till lektionen så visar det sig att jag ska gå på tisdagar - exakt samma tid som den andra kursen jag skulle gå! GREAT. Borde ha räknat med det. Nu får jag inte ihop 30 hp = inte fullt studiebidrag vilket jag behöver för att få det att gå runt. Måste alltså hitta en annan kurs av något slag som jag får hoppa på. Stress.

Förresten, tror inte jag skrev det i förra inlägget (haha, är för orkeslös och deppig för att kolla upp det), att de måste flytta ut nu i helgen! Enligt deras hyresvärd. Enligt kontraktet och juristen vi snackade med däremot så har de rätt till en månads uppsägningstid och alltså ska inte behöva flytta ut förens sista februari, men hyresvärden tror att om han skriker och håller för öronen tillräckligt länge så får han rätt. Tyvärr är det oftast så det fungerar också.

Så vi får väl se, efter helgen kanske jag slipper oroa mig för att vara ensam hemma i alla fall! Eftersom min pojkvän då är "hemlös" och flyttar in hos mig och för tillfället inte har något jobb utan mest sitter och spelar... ja, vill knappt skriva det... WOW (han är inte en sån där typisk nörd som ni nu kanske tänker att han är). Måste bara snacka med tjejerna jag bor med och se om det skulle vara okej. Så, jag antar att uttrycket stämmer, att "inte något ont som inte för något gott med sig". Men hur bra är det egentligen, kan man ju fundera över, att jag ska vänja mig vid att aldrig behöva vara ensam nu under den här peroden? För dels så får jag då ingen träning och sedan när han flyttar ut igen så kommer jag få världens ångest och panik. Dumt nog har jag redan ångest inför den ångesten jag kommer få då. Det är så ångesten fungerar antar jag, ganska onödigt egentligen när jag skulle kunna få typ en ångestfi månad nu - eller hur länge det nu blir - om jag inte tog ut så mycket i förskott.
Men det är ju det som är en del av fobin, att ta ut alla hemska saker som skulle kunna hända i förskott.


I morgon ska jag till psykologen. Har ingen lust alls. Men vill ju bli fri från det här, så det är väl bara att pallra sig iväg. Ska göra ett test för att se ifall jag lider av depression. Får väl se vad det visar, men ett test för det? Borde det inte vara jag som avgör om jag är deprimerad eller inte? Fast det är iof jag som svarar på frågorna så då blir det ju mina känslor som avgör det trots allt.


Ojdå, känns som om jag behövde skriva av mig ändå. Det blev ett långt inlägg. Haha, blir imponerad av er som lyckats läsa igenom allt :D
Måste bara säga tusen TACK till Matilda och A Meths, två underbara personer som troget kommenterar och följer min blogg. Det gör mig så glad och varm om hjärtat, och det får mig på bättre humör. Ni är värdefulla (och då menar jag inte bara för att ni kommenterar på min blogg haha), fortsätt kämpa mot de demoner ni har i era liv, för ni är starka och kommer vinna över dem. Det gör man tillslut, om man inte ger upp. Och tack till er andra som följer min blogg. Ni är också värdefulla! Glöm aldrig det...