Att leva med oro

Nu sitter jag här, uppgiven, alldeles deppig och med ångest i hela kroppen. Jag har ont i magen och det gör mig orolig. Genast tror jag att det kanske beror på att jag är magsjuk och så börjar jag tro att det är ett tecken på att jag skulle må illa.
Jag blir så otroligt trött på mig själv, ledsen, för att jag tänker i fel banor hela tiden, för att jag låter fobikänslorna och ångesten styra. Och så är jag besviken på mig själv eftersom jag inte har gjort NÅGONTING av det jag sagt till mig själv att jag skulle få gjort idag. Inte ens pluggat, vilket jag verkligen var tvungen att göra :( VARFÖR kan jag inte ta tag i saker och bara göra dem!? Blir så ledsen och deppig när det alltid blir såhär, varför lär jag mig aldrig?

Alldeles nyss så ringde min gamla barndomskompis och ville att jag skulle komma över till henne någon timma ikväll, eftersom hon skall åka till tyskland i morgon, och så berättar hon i bästa välvilja att hennes pojkvän är sjuk och att han ska komma över till henne också, klockan nio. Hon berättade det eftersom hon vet att jag har en fobi för allt som har med spy och sådant att göra, så därför ville hon varna mig för att han är sjuk, och föreslog att jag kunde komma dit innan hennes pojkvän så att vi kunde träffas.

Jag blir glad för att hon försöker, men eftersom hon verkligen inte förstår hur min konstiga hjärna tänker i sådana situationer så blir det fel.

När hon sa sådär så började jag genast tro att hennes kille var magsjuk! Varför skulle hon annars varna mig liksom? Så, försiktigt frågar jag om han har feber eller något i den stilen, och ja, tydligen hade han haft feber och varit sjuk en vecka, men var fortfarande inte frisk. Och tydligen så hade hon haft feber igår kväll, vilket hon råkade nämna i förbifarten, "men äh, det var nog bara något tillfälligt för idag hade hon ingen feber". JAHA! Det kan ju vara magsjuka, som gömmer sig bakom febern? En täckmantel liksom? Och man blir inte frisk bara sådär, på en natt, om man haft feber? Då smittar hon fortfarande!

Hon ville säga allt det här för att lugna mig (vilket var mycket gulligt av henne); men verkar jag särskilt lugnt!? Jag sitter här helt frustrerad, med massa ångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte säga nej heller, för jag är en sån där person som inte kan göra någon ledsen, och hon sa att hon verkligen skulle vilja att jag kom ner en sväng. Men "då kommer hon att krama mig, och då är det kört", lyser alla röda varningslampor inom mig. Sjukdomsvarning, alarm, alarm, alarm. Och jag vet att det inte ens är magsjuka det handlar om, men man vet aldrig, tänk om det är en smart magsjuka som maskerar sig? Och vissa influensor kan man må illa av och till och med spy - det skulle vara en lika stor katastrof.

Dessutom så vill jag inte bli sjuk i någonting över huvud taget, inte när jag måste gå ensam hela dagarna nästa vecka, för om jag skulle vara sjuk och vara ensam så vet jag inte hur jag skulle klara det - då skulle jorden gå under, i mitt huvud. För om jag gick omkring ensam hemma när jag var sjuk, då skulle jag varje sekund inbilla mig att jag mådde illa eller att det kanske är magsjuka jag har trots allt (fastän jag skulle veta att det bara var en 'vanlig förkylning' eller så), och det skulle vara så otroligt plågsamt, jag skulle ha så mycket panikattacker och nej; det där vill jag inte utsätta mig för.

Därför är jag rädd för att gå till min kompis ikväll. Men jag kan inte säga nej. Så vad ska jag ta mig till! ...jag vill inte låta min rädsla styra mig heller, men jag vill ju inte råka ut för det scenariot som jag precis beskrev här ovan. Dilemma.

När jag blir såhär orolig och min hjärna bestämmer sig för att kortsluta sig så att jag inte kan tänka logiskt, då börjar mitt eksem sätta igång också - det vill säga det börjar klia över allt, och då blir jag ännu mer irriterad och frustrerad än vad jag redan är! Pannkakor också!! (det är ett uttryck, jag svär inte nämligen, men som information kan jag ju tala om att det inte blir pannkakor till kvällsmat utan chilliconcarne med ris - mums)!

Till detta hör också att mamma är bjuden till min kompis mamma på middag ikväll. Och även om jag skulle gå dit men gå därifrån innan hennes kille kommer dit så är ju mamma kvar när killen kommer. Och det gör inte saken bättre att mamma blir sjuk och sedan smittar mig - och så var vi inne på samma spår i hjärnan som jag beskrev här ovanför. SUCK vad jag blir TRÖTT på det här! zZzzZZZzzZ, jo tack, jag önskar att jag bara kunde få somna ifrån allting.