Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Rosenkärlek

---

Oh jag lider också av ångest och panik attacker, det är hemskt :(

Vilken perfekt beskrivning av kärleken!

Hej! :) jag har haft fruktansvärda panikattacker enda sedan jag varit åtta. fast nu har det slutat sen ja började gå hos psykolog. Har också någon slags spyfobi, har lidit av det enda sen.. ja sen alltid i princip. Jag har egentligen inte fobi för själva grejen att spy, mer att må illa. Jag har i perioder mått illa väldigt mycket, speciellt när ja ska någonstans. T.ex. varje dag när ja gick till skolan mådde jag skit illa å ville bara spy, men ja kämpade mig i innanför portarna ändå och satte mig i klassrummet. Just nu klarar ja inte ens av att gå i skolan på heltid, började aldrig gymnasiet som ja skulle ha gjort i höstas. Går istället på några få lektioner i veckan, för att vänja mig långsamt. Och ja klarar faktiskt av det.



Har aldrig förut hört om någon som är helt livrädd för att spy å må illa, det verkar som att folk bara "jaja, det är väl inte så hemskt". Så är det definitivt inte för mig...



Skulle vara tacksam om du inte publicerar kommentaren, om du nu kan göra så :) din kommentar tillbaka behöver ja inte göra så den syns heller, om du vill det.

sv: tack du!, det är faktiskt bättre nu! :d

hej, vad bra att du skriver om panikångest som många har, men inte gärna talar om. Jag har själv haft panikångest men har kommit över det och inte haft en endaste attack på 1 år. Förut gick jag inte ens ut och handlade/sjukskriven från skolan osv.. Toppenblogg! Forstätt!

SV: Nejdå du är inte efter. Jag hade inte heller någon aning om att den låten fanns innan min vän sa det :D

Sv: Mhm verkligen =/ Ja, BUP, men vi sa att jag skulle ta och försöka bli av m,ed det själv =/ Jag ska tillbaks dit om det inte har förbättarts

Sv: Haha xD

Stackars =/ Hoppas det blir bättre för dig också, det är ju fruktansvärt :(

Det ska jag, bara man blir av med det någon gång =/

Det ska jag göra tack :D

haft en bra lördag? :)

fint skrivet :)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: