Ensam hemma
Nu är jag och min opålitliga hjärna ensamma hemma! Tycker inte om att bara ha mig själv och min hjärna som sällskap, vi kommer liksom inte alltid så bra överens, jag lägger snarare krokben för mig själv mest hela tiden. Och det gör ont att snubbla, och är läskigt att veta att man när som helst kommer att snubbla.
Det är jobbigt att inte lita på sig själv.
Har satt på TV:n, top model fyller det tomma rummet i lägenheten. Det ger mig en liten känsla av trygghet med ljudet från TV:n, röster som vittnar om att jag faktiskt inte är ensam i världen bara för att jag råkar vara ensam nu. Det blir så läskigt tyst utan TV:n...
Så fort jag gick från tågstationen (vinkat av min pojkvän ;P) så smög sig paniken och ångesten på mig. Bara för att jag visste att jag skulle vara ensam, och var ensam. Plötsligt blev varje känsla inom mig farlig, eftersom det kunde tyda på att jag var sjuk och kanske skulle spy under min ensamperiod. Men vet ni vad jag gjorde när den här panikattacken hotade mig med världens kaos inom mig? Jag började tänka att "det här ska jag skriva om på bloggen, nu har jag någonting att skriva om" och så började jag tänka ihop ett blogginlägg, vad och hur jag skulle skriva. Och gissa vad som hände? Panikattacken tyckte inte att det var lika roligt att hota mig längre, så den drog sig långsamt undan! Tack för det :D
Hmm... vad ska jag hitta på för att fördriva tiden idag då? Blir väl tv, kolla runt på bloggar, se en film(?), ska skriva en lång inköpslista, fixa litet med plugget, göra.massa.saker.för.att.undvika.paniken ungefär. Hoppas ni hittar på något skoj eller nyttigt idag :)
Åh kul att du kan hitta små knep som håller ångesten borta liiite iallafall.
Svar: Tack, jag hoppas att hon redan vet det, man kanske kan hon behöva läsa det en gång till ibland :)
För mig känns det självklart att det inte bara ska vara en allergi, för inte kan det vara lätt här i livet heller, allt som kan gå fel och jävlas måste göra det, fast det går ju att hantera så det är lungt =)
Just nu utreds min mage, jag har haft konstant ont i den sen i november, ingenting hjälper, ingenting får det att släppa lite och ibland, som idag, då spyr jag till och med.
Jag är hemma från skolan vara och varannan dag, för att jag inte orkar...
Svar: Nej i början trodde jag det, men efter att ha ätit 6 kurer med omeprazol (mot magkatarr) så har både jag och läkaren uteslutit det.
Så nu väntar jag på provsvaren och håller tummarna för att det är något "lätt fixat" den här gången.
Bloggen är bra att ha ibland! Oftast blir det bättre när man sätter ord på det och inser att det inte bara är saker som snurrar i hjärnan utan att det finns ord för det.
När jag får ångest och inte har datorn med mig brukar jag skriva ner känslor och blogginlägg på mobilen, det hjälper när jag inte har någon att smsa till.
Din blogg verkar ju JÄTTE intressant, kommer fortsätta följa dig
