en dag utan panik
Igår fick jag inte panik en enda gång. Jag kände mig så glad för det, det var så skönt. Visserligen så varjag orolig och hade ångest - inför veckan, att vara ensam hemma och över tanken på att det varen heel vecka kvar till nästa helg, nästa andningspaus - men ingen panik :D Det är paniken som är det värsta, det andra kan jag leva med, även om det också såklart är hemskt jobbigt, men paniken...nej fy.
Tyvärr så vaknade jag i morse av att jag hade panik. Antagligen visste min hjärna i bakhuvudet att mamma hade åkt till jobbet, och därför vaknade jag. Och när jag vaknar så tror jag att någonting är fel, att jag kanske är magsjuk och at det var därför jag vaknade, för jag brukar aldrig vakna av mig själv tidigt. Så då satte tankarna igång. Men tillslut fick jag tag på mamma och det hjälpte, paniken drog sig sakta men säkert undan och jag somnade om igen. Sov till ett :O det var väl kanske inte nödvändigt tycker jag.... Samtidigt som jag tänker att det är jobbigt att sova bort en hel dag så tänker jag också att nu är det färre medvetna timmar som jag behöver kämpa mig igenom tills mamma kommer hem. Jag önskar jag kunde njuta av att vara ensam hemma, inte få panik och ångest för det!
Jag håller med, vore det inte för mörkret (den tiden på dygnet då jag brukar få ångest) skulle jag kunna leva med det här. Då skulle jag orka men det är rädslan för att få panik som hindrar mig från att göra allt jag vill göra.
Jag brukar tänka likadant när jag vaknar tidigt på morgonen, dock tänker jag att man bara kan spy på kvällen eller natt. Vet inte var jag fått det ifrån men det lugnar mig...
När man mår dåligt behöver man mer sömn än annars så det kanske visst var nödvändigt att sova så länge. Sedan, som du säger, är det skönt att ha färre medvetna timmar. Tiden går ju snabbare till man blir bättre då.
Svar: Hehe okej :) Hur mår du idag då? :)
Jag är sådan att min ångest kommer på efm/kvällen! För det är som Maria säger i föregående inlägg att man blir av någon anledning oftast magsjuk på kvällen/natten. Jag kan nästan klocka min jävla panikångest på kvällarna..! Man blir så trött på sig själv, för man är ju ändå medveten om att det inte är rimligt att gå runt heeela dagarna och tro att man har eller håller på att få maginfluensa! Men ändå.. sjukt hur hjärnan kan spela en sånt spratt!
