Att leva med oro

Nu är jag vaken, ensam hemma och rädd. Har satt på musik för att lugna ner mig, men det hjälper inte riktigt, frustrerande. Blöder dessutom lite näsblod, och dessutom känns det som att jag har ont i huvudet, vilket får mig att tro att jag inte mår bra. Försöker febrilt komma på något att göra, någon att ringa och ha en anledning att hitta på något med. Vågar inte gå på toa, inte äta frukost och knappt röra på mig. Biter mig i kinden och andas lite för fort, detta brukar vara början till panikattack, men jag vill inte ha någon panikattack! Hur bromsar man?! Men psykologen snackade just om det igår, att jag inte ska bromsa, jag ska låta paniken komma - men what, det vågar jag ju inte.
Har sååå stor lust att ringa mamma och säga att jag är ensam nu, det skulle lugna ner mig, men psykologen sa att det är just sådana saker som man gör som bromsar panikattacken som man ska sluta med om man vill lära om hjärnan. Men jag kommer ju bli galen om jag inte får hindra panikattacken på något sätt, right?
Fy vad det kliar överhela kroppen, det här med stress är verkligen inte bra för mig. Great att jaghar kombinationen eksem + fobi då. Ekvationen är ganska enkel, men listan med resultatet av den kan göras lång.
Så, vad ska jag hitta på idag då? Måste hitta något att underhålla mig med, att bara sitta såhär framför datorn tar inte upp tillräckligt med koncentrationsförmåga för att koppla bort min stress och rädsla och få tiden att gå.