Att leva med oro

Åh! Jag har haft världens mest romantiska alla hjärtans dag. Det är därför jag inte har skrivit något. Har varit helt upptagen med överraskningar hela dagen. På morgon vaknade jag av att min pojkvän kom in med frukost på sängen, han hade till och med köpt baguetter och en chokladask. Sen fortsatte dagen sådär, rosenblad på sängen, rosor, en romantisk middag... ehm, not. Anledningen till att jag inte har skrivit något hittills idag är för att jag inte har velat skriva någonting eftersom det är just alla hjärtans dag, vilket innebär att jag skulle vara "tvungen" att åtminstone kommentera det faktum att det faktiskt är 14 februari (precis! so what, en vanlig dag - varför tjötar alla om den så mycket då?). En dag som skapar stress och prestationsångest och besvikelse för de allra flesta. Suck. Alltså, nej, jag vaknade inte och fick frukost på sängen. Vaknade av att pojkvännen satt vid datorn och sa till mig att "borde du typ inte gå upp nu? klockan är ett". Yaay.

När jag var liten tyckte jag att det var självklart att man skulle fira alla hjärtans dag, att det var romantiskt, mysigt, och åååh vad jag hade föreställningar. Precis, ni hör ju själva varför jag gnäller över alla hjärtans dag idag. Jag har alldeles för mycket förväntningar och drömmar för att en sådan här dag ska vara bra - besvikelsen som följer med förväntningar som inte blivit uppfyllda gör dagen till en ganska kass dag.
Det fanns en anledning till att jag och min pojkvän bestämde att vi inte skulle göra något speciellt på alla hjärtans dag. Ingen av oss orkade fixa någonting som ändå inte skulle bli som man hade tänkt så att vi skulle stå där med långa näsor på kvällen och sucka uppgivet över en dag som gått till spillo av stress och svett fyllt med ångestpartiklar. No thanks.
Men tror ni inte att jag ÄNDÅ hoppades att han skulle ha fixat något litet gulligt? Ett kort, en ros, eller en godispåse. Något. I alla fall börjat laga maten då jag kom hem vrålhungrig (detta visste han eftersom jag givit honom uppenbara hintar om att så skulle bli fallet) från psykologen, men nej. Han satt vid datorn. Och sen har jag varit grinig hela kvällen, för att jag blev besviken över att han inte tänkte utanför ramarna och överraskade mig med något litet. Då kan ni ju bara tänka er hur besviken jag hade blivit om vi inte hade bestämt att INTE göra någonting?
Och så kan man fråga sig, vad gjorde jag för honom? Precis. Ingenting. Så varför skulle han göra något för mig egentligen?
Jag hade tänkt köpa godis åt honom på vägen hem från psykologen, men det blev inget godis, eftersom jag visste att jag skulle bli ännu mer besviken (och ge honom dåligt samvete) om jag hade gjort något och inte han. Varför ska allt vara så komplicerat? Den som kom på den här dagen borde få lära sig en läxa. SUCK.

Jaamen, nu blev det ett helt inlägg om alla hjärtans dag ändå! Det skulle ju inte bli det. Dubbelsuck. För det är nästan minst lika tjötigt med alla som klagar och gnäller om hur onödig, stressande och jobbig alla hjärtans dag är. För då är det ju inte konstigt att det blir en negativ dag, varför inte bara strunta i den och låta det vara en vanlig dag om man nu tycker att den är så jobbig då? Nej det går liksom inte riktigt till så, för de flesta som klagar önskar och drömmer egentligen om att den vore sådär romantisk/trevlig, men har inte ork, råd eller pojkvän till det.

Men, inte snacka mer om det var det ju, så, knip igen nu munnen... fingrarna. Sluta skriv då. Baah... sluta sa jag :O