Att leva med oro

Oj vad jag är trött... det var ingen nyhet, men det gör det inte mindre sant för det! Jag har sovit tio timmar varje natt de senaste dagarna, men är inte ett dugg piggare. Och jag är så hemskt trött på att vara rädd hela tiden, och på att må såhär utan att veta vad det är (är det stress, fobin som ställer till allting, eller något annat?). Jag nyser, nyser, nyser och snorar och ögonen ska vi inte tala om. De kliar och kladdar (kan dra ut långa trådar från dem, antagligen från ögonvitan). Jag gick och kollade upp det här hos en privat ögonläkare, ringde först till sjukhusets ögonavdelning, där sa de åt mig att jag måste gå via vårdcentralen (återvändsgränd!), få en remiss och sedan komma till dem. Jag berättade då att jag redan ringt dit men att de hade en månads väntetid och att de ändå inte tar mig seriöst eller lyssnar, då gav hon mig ett nummer till en privat läkare. Kan ni tänka er, jag fick en tid där redan dagen därpå! Och gratis var det med, jag räknas inte som vuxen än inom den vanliga sjukvården, så där är det gratis, men att detta gällde även för privat sjukvård hade jag ingen aning om. Att jag inte har kommit på att göra sådär tidigare!
I alla fall, hon sa att jag har en allergisk reaktion, men när jag frågade vad jag är allergisk mot så sa hon bara att "det spelar ingen roll, alla kan bli överkänsliga då och då i livet så därför vill jag inte ens säga att det skulle vara någon allergi, vi jobbar på det sättet (försöker minimalisera folks problem), annars får du bara en till grej att lägga till i din symtomlista och det vill vi inte". Jaha, så de bryr sig inte ens om att se ifall det är en tillfällig reaktion eller om jag faktiskt är allergisk? Det talar ju bara för alla fördomar jag har om sjukvåden, att de inte tar en seriöst och försöker vifta bort ens problem som småpotatis. SUCK! Men jag fick i alla fall ögondroppar som jag ska ta morgon och kväll, sedan ska jag på återbesök så att hon får kolla ifall det har hänt något (jag får i alla fall kolla på återbesök och blir inte bara utknuffad med lite medicin i handen - så tycker jag man kan känna sig ibland efter att ha varit på vårdcentralen).

Det jag egentligen skulle komma till (förlåt, var tvungen att skriva av mig, är så hemskt upprörd på sjukvården. Väldigt tacksam för att den finns, men ändå så upprörd över hur det fungerar) var att det är sjukt läskigt att ta de här ögondropparna! Såklart läste jag på bipacksedeln och där stod det att biverkningarna kräkas och illamående har rapporterats in. Aaah, alltid finns det med, till och med på... ögondroppar!?! Nu har jag tagit dem i tre dagar, och inbillar mig att jag mår illa av dem, men jag vet innerst inne att det är för att jag är så orolig för att jag ska må illa av dem som jag känner så. Man börjar liksom inte må illa två sekunder efter att man droppar i dem, då är det hjärnan som spökar hehe.
Det är verkligen en utmaning att ta de där små dropparna. Medicin av alla slag skrämmer mig, just för att det kan finnas illamående/kräkning som biverkning. Eller tänk om det skulle visa sig att jag får en allergisk reaktion av dem?

Haha, det roliga är när de skriver att man kan få det man behandlas för som biverkning. Till exempel att det på vissa huvudvärkstabletter står att man kan få huvudvärk som en biverkning. Då känns det inte riktigt som att medicinen fyller sin funktion måste jag säga :P
På de här ögondropparna står det att man kan få massa konstiga ögonsjukdomar, som är värre än det jag behandlas för, hmm... och var tionde person får det, hmm... jag tycker inte om att ta medicin! Fast, det är ju väldigt bra att det finns.