Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Tänk om, tänk rätt

Sv: Jag går Psykisk ohälsa på Mittuniversitetet i Sundsvall, jättebra utbildning (: Hoppas du får en fin dag!

Du har rätt, man tänker ofta på fel sätt tyvärr :/ Men vi båda SKA komma ur det här, det kommer gå! :D Man måste bara tro på det!



Svar: Jag vet faktiskt inte varför jag har mindre ångest, men antar att det har att göra med att våren är här :D

Ja det sägs ju att den där snubben var rätt smart haha

Finns massa logik i det han säger,

för ibland måste man ju bryta allt, precis som du gör:)



Svar: Laktos förekommer i ganska mycket medicin, t.ex. pencillin, allergi tabletter osv. men är oftast så liten mängd att de som bara är laktos inte känner av de, (för de flesta kan faktiskt dricka ett halvt glas mjölk om dagen utan att bli dåliga) men jag försöker låta bli det så länge jag kan, eftersom jag har 20 andra saker också:)



Du må tro att jag kommer visa dig om jag målar fingrarna gröna, det kan du ju inte få missa lixom:)

Kram på dig hjärtat.