hos frisören
Hejsan!
Idag var jag hos frisören. Jag har inte klippt mig på ett och ett halvt år, det är helt sjukt! Man tycker ju att mitt hår borde växt ner till golvet, men det har inte blivit mycket längre - inte konstigt med tanke på hur slitet det har varit. Det har bara inte blivit av att jag gått till frissan, och så kostar det ju en del - och är man fattig student så är man, men nu betalade mamma ^^
Egentligen är jag inte förvånad, jag hade nästan räknat med det, just eftersom jag var så orolig för att det skulle hända; tänk om jag skulle få en panikattack när jag satt där i frisörsstolen. Det är som självuppfyllande profetior, eftersom man oroar sig så mycket för att få en panikattack så tänker man ju på det hela tiden, och tänker nästan "jomen nu är det väl dags för en panikattack, jag vet att jag kommer få en..." Och mycket riktigt. Där satt jag i frisörstolen med en knäpp hålig mössa på huvudet (slingade håret) och ett sånt där förkläde som verkligen stryper en och fick en panikattack. Bara för att jag tänkte "åh nej, nu får jag inte få en panikattack, vad skulle jag ta mig till då? jag kan inte springa ut såhär! Fy vad obehagligt det känns, det där förklädet gör att jag inte kan andas..." osv.
Jag var skiträdd för att jag skulle tappa fattningen och springa ut i kylan med mössan på huvudet o förklädet och allt eller börja göra något konstigt inne hos frisören. Men tillslut, efter att ha skrivit två panik-sms till min mamma, så lyckades jag lugna ner mig lite - så att jag inte var på "hjälp-jag-blir-galen-nivån" längre...och efter ett tag gick det över.
Det 'roliga' är att det utifrån oftast inte ens syns att man får en panikattack. Frisören märkte det inte, och där satt jag och trodde att jag höll på att bli galen, dö eller värst av allt; spy. Självklart visste jag att inget av det skulle hända, men när man får en panikattack så försvinner all logik och känslorna tar över kroppen, tankarna, allt... man förlorar kontrollen, och det är det som är så fruktansvärt läskigt.
Jag litar inte på mig själv för en sekund har jag kommit fram till. Så om jag inte har kontrollen utan min knäppa hjärna och svekfulla kropp (sådär ska man inte säga, tänka eller skriva egentligen för tillslut tror man på det) har det; då är jag illa ute! Ungefär sådär känns det i alla fall...
Men det gick ju bra tillslut hos frisören och nu har jag äntligen klippt mig och blivit lite fräsch i håret. Gott nytt hår ;)
Hej hittade in till din blogg:) tycker den är jätte bra och intressant och frmamför allt att se att det inte bara jag som har panikångest..känner igen mig så grymt mycket av vad du skriver då jag ocskså lider av panikångest/ångest och det är inget lätt att leva med. Kommer fortsätta läsa din blogg:)kram
Hejsan mickis :D Vad glad jag blev när jag läste den där kommentaren :) Du ska veta att det verkligen inte bara är du som har panikångest. Jag trodde typ att jag var ensam om det, men sen jag startade den här bloggen - oj vad förvånad jag har blivit, det är många som har skrivit att de lider av panikattacker, ångest eller en fobi! Mycket mycket fler än jag hade kunnat föreställa mig.
Nej det är verkligen inte lätt att leva med, det begränsar en väldigt mycket (fast det är ju olika från person till person) och en av de jobbigaste sakerna tycker jag är att folk inte alls förstår vad det innebär :/ hur påverkad man blir av det osv. Vad roligt att du vill fortsätta läsa min blogg! Tack för det, hoppas att du får ut någotbra av den ^^ Och om du vill prata om något, fråga något eller berätta något så är det bara att skicka en kommentar eller skriva till min mejl (överst på sidan).
Ha det så bra (trots paniken som hoppas på en då och då så kan man ju faktiskt ha det bra också) :)
