Att leva med oro

En morgonpanikattack. Har fått fem timmars dålig sömn, kanske inte så konstigt att hjärnan tänker fel då. Fick ett sms från min pojkvän om att han ligger hemma och är sjuk och har jättehög feber. Genast satte min hjärna igång att hitta på massa läskiga händelseförlopp. VI ska träffas i morgon (efter att inte ha träffats på två veckor) var det tänkt, och jag såg fram emot det väldigt mycket, men hur blir det nu? Kommer han åka till nyårsfirandet fastän han är sjuk? Då kommer jag ju inte våga gå i närheten av honom ens, innan det är helt bekräftat att det inte är någon konstig magsjuka. Egentligen är jag inte rädd för andra sjukdomar, men ändå är jag det, eftersom jag tror att alla sjukdomar komma utveckla sig till magsjuka av något slag :S Blääääh, bara inte den här oron förstör min vistelse där...

Fy. Det är inte trevligt att vara nyvaken och jättetrött och få en panikattack som gör att det känns som om man ska kvävas! Det här smset skickades till min mamma för ca 10 minuter sedan:
"Jag är så rädd så rädd. Mitt hjärta skakar. Halsen blir hopsnörpt, kan inte andas, vet inte vart ja ska ta vägen. Vågar inte göra något, inte ens gå på toa. Dumt dumt dumt"
Sånna där sms brukar hon få när jag får panik. På något sätt så känns det som att det hjälper att beskriva det jag känner och skriva ner det, och veta att någon annan läser det och svarar. Det liksom lugnar ner systemet lite, man tänker på annat, tänker på att hitta rätt beskrivning och så känns det lite tryggt i bakhuvudet att 'man har skickat ut ett nödrop, ifall ifall, så är det någon som vet hur det ligger till'....

Nu har jag lugnat ner mig lite, så att jag inte håller på att kvävas längre i alla fall, alltid något. Ska se om jag lyckas gå in på toan och smörja in mig, med en av alla mina många krämer som jag har för mitt eksem. Och jag ska försöka ha trevligt över nyår, även om det enda som svävar omkring i min hjärna just nu är huruvida min pojkvän är magsjuk eller inte och hur det ska gå.
Usch vad dum jag är - nej så ska man inte säga - jag måste bara berätta, för att det är sånna fåniga tankar som kan dyka upp: jag inbillar mig lite sådär svagt att jag inte får sluta det här blogginlägget med en mening som handlar om spy eller magsjuka, för då kanske det för otur med sig, att det var det sista som jag skrev liksom. Som en förbannelse som lagts över mig. Hjälp, att jag inte kan bromsa min hjärna när den sätter igång sådär! Jag vet ju att det inte går till så. Bara för det ska jag utmana min rädsla och avsluta det här inlägget med något som har med spy eller magsjuka att göra (nej det är inte lätt, det är obehagligt och jag kommer känna det som att jag har bestämt mitt öde genom att göra så. Att bara för att jag skrev så så kommer någon bli magsjuk eller spy när jag är där. Och tänk om någon faktiskt gör det, då kommer jag tro att sånna där fåniga grejer faktiskt påverkar! :O och det skulle ju vara dumt... Jaja, nu ska jag inte fly genom att skriva mer :P)

spy spy, magsjuka, kräkas