Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Påsk

Nu har jag och min pojkvän varit och hälsat på mina föräldrar över påsk. Det var jobbigt på bussen dit, eftersom vi inte fick sitta bredvid varandra, jag satt på helspänn hela resan och hjärtat flög upp i halsgropen varje gång någon prasslade med en påse (för TÄNK OM det var en spypåse! Varför var folk tvugna att vara så godissugna på bussen? Gah...), men det gick ju trots allt, eller vi kom fram i alla fall och har haft en jättetrevlig helg!
Mina småkusiner och mormor var hemma hos oss på långfredagen, vi målade och rullade ägg, lekte och åt god mat. Jag älskar att "leka" med barn osv, men samtidigt skrämmer det mig, eftersom de så ofta är sjuka, så därför var det lite oroligt inför småkusin-besöket, även om de är underbara! Men än så länge har varken jag eller någon annan blivit sjuk och det var jätteskoj att träffa dem igen (vi skulle ha firat jul med dem, men det gick ju som det gick, så det var lägesedan jag träffade dem).

Lite påskbilder:

Nu är påsken slut för i år, men när ska det bli vår?

oj förlåt nu kanske jag skrämmer upp dig, vagnen ligger på runt åtta tusen. Jääääättemycket pengar, men vi snackar alltså inte femsiffriga belopp :-)

Tack snälla <3